Läkarförbundet har tagit del av utvärderingen och vill framförallt stödja de förbättringsmöjligheter som lyfts. Vi vill framhålla vikten av att förskrivare ska kunna ordinera rätt läkemedel vid rätt tillfälle oavsett om det dosdispenseras eller ej.
Utvärderingen har ett utpräglat apoteksfokus. Användarnas (läkarnas, sjuksköterskornas och patienternas) perspektiv presenteras summariskt och inte i den utsträckning som skulle behövas för att förbättra patientsäkerheten och användarvänligheten.
Det finns två studier som pekar på sänkt läkemedelskvalitet vid användning av dosexpedition. Detta anser vi bör framhållas tydligare. De studier som anger kostnadsbesparing (ej satt i relation till kostnaden för dosexpedition) är som påpekats beställda av Apoteket AB och bristfälliga, varför dessa resultat bör tonas ned ytterligare. Vid beräkningen av besparad tid har inte heller merarbetet för förskrivarna tagits med.
Under många år har läkare återkommande påpekat brister i ApoDos användarvänlighet utan gehör från Apoteket. Med tanke på att läkaren har ansvaret för läkemedelsförskrivningen, är det mycket angeläget att förskrivning av hög kvalitet underlättas. Även ur arbetsmiljösynpunkt krävs åtgärder, då förskrivning via e-dos upplevs användarovänligt. Bland annat följande brister bör behandlas:
- Förskrivning direkt kopplad till patientens journal. Separat inloggning tar tid och är patientosäkert. I den mån dosreceptet betraktas som journalhandling finns inte direkt koppling mellan ordinationen och journalen.
- E-dos kräver förnyelse av lösenord var tredje månad. Detta gör att många läkare, särskilt de som inte använder dosexpedition dagligen, ofta finner sig utkastade ur systemet. Att med patienten närvarande behöva skaffa sig nytt lösenord låter sig sällan göras, varför lösningen ofta blir att e-recept istället utfärdas.
- Komplicerat att göra ändringar. Att ändra en ordination kräver många knapptryckningar. Under pågående ordination har man inte heller tillgång till patientens övriga ordinationer, vilket ofta behövs.
- Risk för slentrianmässig förnyelse. Det enda som är enkelt i e-dos är att förnya samtliga läkemedel. Att alla läkemedel är förvalda för förnyelse innebär hög risk för ogenomtänkt förnyelse.
- Att dosreceptet låses så fort det skickats är inte bara frustrerande utan också en patientsäkerhetsrisk. Om man upptäcker att en ordination blivit felaktig eller inkomplett kan inte detta justeras i e-dos, utan kräver personlig kontakt, vilket är tidskrävande och inte ens möjligt utanför Dosapotekens öppettider. Man kan heller inte se dosreceptet under den tid det är låst.
- Att lägga upp en ny patient i e-dos är mycket komplicerat och kräver stora förkunskaper och god vana. Ett flertal för läkemedelsordinationen oväsentliga uppgifter, måste anges. Detta kan inte anses vara läkaruppgifter.
- Tidsintervallet mellan en ordination i e-dos och dess leverans är för lång. Även vid akuta ordinationer tar det ibland för lång tid innan nya doser når patienten.
- Det är insättningsdatum som anges på dosreceptet, inte startdag för behandlingen, vilket är ett säkerhetsproblem.
- Textutrymmet med 72 tecken är för kort. Det går ofta inte att göra en säker och begriplig ordination på så få tecken.
- Dosreceptet ger en bild av patientens läkemedelsbehandling som alltför ofta inte stämmer med verkligheten. Utsatta läkemedel finns med, liksom läkemedelsbehandlingar som patienten inte använt på lång tid. Även e-recept som förskrivits, men inte hämtats ut hamnar på dosreceptet. Därför är det inte korrekt att ange att dosreceptet utgör en bra grund för en aktuell och uppdaterad läkemedelslista.
- Historiken på dosreceptet är bristfällig. Det går inte att se när ett läkemedel sattes in och av vem, inte heller vilka eventuella dosjusteringar som gjorts. Endast senaste förnyelsedatum anges.
- De läkemedel som levereras i originalförpackning uppfattas ofta inte av patient och kontaktperson som lika ”viktiga”. Man har ofta inte förstått att dessa läkemedel kräver aktiv beställning.
- Problemet med att e-recept kan användas till dospatienter bör belysas. Kan dessa ordinationer på något sätt märkas, så att man bättre kan förstå vilka ordinationer som ej gjorts med patientens hela behandling för ögonen?
- Överkänslighetsfunktionen i e-dos skulle kunna användas så att signal ges när man försöker förskriva ett läkemedel där överkänslighet finns noterad.
- Gränssnittet för e-dos är inte lättanvänt för dem som sällan förskriver i e-dos. Här finns mycket att göra för att öka intuitiviteten och erbjuda lättåtkomliga hjälpavsnitt.
- Kommunikationssystemet i e-dos är bristfälligt. Många läkare går inte in där dagligen. Kommunikationen borde kunna kopplas till ordinarie mejl.
- Patienter förstår inte alltid att läkemedlen försvinner från doserna om de inte förnyas, varför de kan bli utan viktiga läkemedel.
Beskrivningen som ges av kommande förändringar av dostjänsten med Pascal och NOD är svårläst. Det skulle vara av värde att få veta i vilken utsträckning ovanstående problem blir lösta med de nya systemen.
Därtill bör problematiken kring kostnadsfördelningen ytterligare diskuteras. Oftast efterfrågas dosexpedition av sjuksköterskor i kommunen för patienter i särskilt boende eller för patienter med läkemedelsövertag, eftersom det är arbetsbesparande för sjuksköterskorna, medan det är förskrivande förvaltning som får ta kostnaden och merarbetet med förskrivningen. Det förekommer också att man avstår från dosändringar, eftersom den egna verksamheten då får ta över kostnadsansvaret för det läkemedlet.
Utredarna återkommer till problemet med ansvarstagandet för en patients läkemedelsbehandling. Detta är ett problem även för receptpatienter, och således inte specifikt för patienter med dosexpedition.
Kontaktpersonens roll behandlas inte alls i utredningen. Denna har en viktig funktion i dagens system, men det fungerar inte alltid. Vilket ansvar som kan läggas på kontaktpersonen och andra lösningar för att garantera patientsäkerheten borde diskuteras.
SVERIGES LÄKARFÖRBUND
Avdelningen för Politik och profession
Kåre H Jansson, Utredningschef
Susann Asplund Johansson, Utredare