Prestationsbaserad resurstilldelning

2012-02-24
Till: Utbildningsdepartementet
Remiss: Prestationsbaserad resurstilldelning för universitet och högskolor
(dnr U2011/7356/UH)

Sveriges läkarförbund ber härmed om att få lämna följande synpunkter på rubricerad remiss.

Ett förslag till ny resurstilldelning för universitetens och högskolornas forskningsanslag är givetvis av stor vikt för landets lärosäten. Systemet påverkar deras möjligheter att bedriva forskning och på sikt också den undervisning som bedrivs, i och med att en hög andel lärare med aktiv forskning är viktig för undervisningens kvalitet. Utredningen är i vissa delar ofullständig – till exempel saknas diskussion om forskarutbildningens roll liksom forskningens koppling till undervisning (mer om detta nedan) – och bygger på ett stort antal simuleringar och antaganden. Den sammantagna effekten av de olika förslagen och dessas konsekvenser för svensk forskning är därför mycket svårbedömd. Eftersom rapporten dessutom är svårgenomtränglig, vilket gör att vi kan ha missförstått vissa delar, nöjer vi oss med att kommentera flera av delförslagen.

Kollegial bedömning av forskningens kvalitet införs inte
Ett av utredarens huvuduppdrag var att lämna förslag på hur kvalitetsutvärderingar skulle kunna ingå som ett komplement till de nu ingående indikatorerna publiceringar, citeringar och externa medel. Utredaren avstyrker på goda grunder att kollegial bedömning av forskningens kvalitet införs som komplement till övriga indikatorer och Läkarförbundet delar utredarens uppfattning. Diskussionen i förslaget visar dock på svårigheten med att definiera kvalitet, samtidigt som en väl avvägd definition är nödvändig för ett kvalitetsbaserat resurstilldelningssystem.

Indikator för samverkan och nyttiggörande av forskningsresultat
Utredaren hade också i uppdrag att finna en indikator för hur samverkan mellan akademi och det omgivande samhället skulle kunna bli en del av resurstilldelningssystemet. På ett generellt plan är Läkarförbundet positivt till en resurstilldelningsmodell som gynnar samverkan och samhällelig påverkan. Samverkan är ett av lärosätenas grunduppdrag och den är mycket viktig för att högskolan och forskningen också i framtiden ska ha en betydelsefull position i samhället.

Den föreslagna modellen är emellertid bristfällig. Uppdragsforskning och uppdragsutbildning (som för övrigt redan ingår i det nuvarande systemet, men som del av en annan indikator) är ett alldeles för begränsat mått för att mäta samverkan. Samverkan mellan akademi och hälso- och sjukvården har till exempel sällan formen av uppdragsforskning. Denna typ av samverkan dock har samma funktion som annan samverkan mellan akademi och det offentliga eller näringslivet. Förslaget skulle innebära att den kliniska forskningen inte alls synliggörs på ett systematiskt sätt, trots att den under lång tid haft avsevärd samhällelig betydelse och varit till fördel för ett stort antal enskilda patienter. Många andra former av samverkan riskerar också att osynliggöras, om inte de enskilda lärosätena väljer att framhålla just dessa som lyckade fallstudier i det pilotprojekt som föreslås. För övrigt bör konsekvenserna av att enbart mäta den samverkan för vilken externa parter betalar noga övervägas.

Läkarförbundet ser dock gärna att pilotprojektet för att mäta samverkan genom fallstudier genomförs. Om pilotprojektet faller väl ut ska det enligt den föreslagna modellen ges en större vikt, på bekostnad av indikatorn externa medel. Projektet är ett välkommet försök att fånga forskningens externa påverkan, men ännu mer nyskapande vore att komplettera samverkansindikatorn med ytterligare några parametrar. Några av indikatorerna i den internationella jämförelsen förtjänar att övervägas, såsom forskar- och lärarrörlighet. En faktor att ta hänsyn till men som inte alls diskuteras i utredningen är olika former av karriärfrämjande åtgärder som gynnar både forskning och samverkan. De förenade anställningarna, allmänt kallade kombinationsanställningar, är ett utmärkt exempel på en tillsvidareanställning som gynnar samverkan. De gör det möjligt för den enskilde att kombinera hälso- och sjukvård, forskning och undervisning inom ramen för sin anställning, där social trygghet (sjukförsäkring, framtida pensioner med mera) har tagits hänsyn till. Även tidsbegränsade anställningar såsom forskar-AT/-ST och anställning som industridoktorand skulle kunna räknas in.

Läkarförbundet instämmer med utredaren att avgifter inte bör räknas in i samverkansindikatorn.

Publikationer från sjukhus och institut
Utredaren föreslår att publikationer från sjukhus och forskningsinstitut inte ska räknas med i resurstilldelningssystemet. Det är en paradoxal slutsats av en utredning med uppgift att föreslå en indikator som främjar vidgade kontaktytor mellan akademin och det omgivande samhället. Tyvärr trängs redan i dag den kliniska forskningen tillbaka till förmån för sjukvårdsproduktion. Förslaget att publikationer från sjukhus och institut inte ska räknas med riskerar att hämma den kliniska forskningen än mer, genom att slå undan ett incitament för samverkan som i dag finns mellan landsting/regioner och sjukhus. Det missgynnar också de forskare som vill kombinera forskning med arbete inom till exempel hälso- och sjukvården, eftersom de av förklarliga skäl inte kan ha samma höga produktionstakt som heltidsforskare. Utredaren anger själv att det är svårt att fastslå med vilka finansieringskällor en publikation som är resultatet av forskning i samverkan med hälso- och sjukvård tillkommit. Det medicinska området är speciellt i så motto att det snarare är snarare är regel än undantag med anslag från flera olika källor. Det gäller särskilt om forskningen involverar patienter. I vår mening är detta snarare ett tecken på integrerade verksamheter och att den här typen av forskning verkligen sker i samverkan. Den kliniska forskningen utgör dessutom ett forskningsfält där vi har unika internationella förutsättningar. Läkarförbundet anser därför att villkoren för en fortsatt stark klinisk forskning bör beaktas särskilt noga.

Läkarförbundet konstaterar vidare att rapporten är otydlig i sin argumentation. Det är svårt att förstå vad som egentligen avses med en sjukhuspublikation. Likaså ser vi i förslagsdelen inte något förslag om att vidare utreda frågan om huruvida dessa publikationer ska ligga till grund för resurstilldelning, trots att den utgångspunkten finns i en bilaga till rapporten. Enligt vår mening borde inte frågeställningen vara om dessa publikationer ska räknas med, utan snarare hur ett regelverk som tar hänsyn till eventuella orättvisor gentemot lärosäten som inte har sjukhus i närområdet kan etableras.

Förändringar för externa medel
I utredningen föreslås att medel från Vetenskapsrådet och European Research Council viktas högre än andra externa medel för att främja vetenskaplig excellens. Läkarförbundet menar att statsmakterna, innan den föreslagna förändringen genomförs, noga bör beakta konsekvenserna för tvärvetenskaplig och annan forskning av mer tillämpad karaktär, såsom den kliniska. Vetenskapsrådet har, vid sidan av de särskilda uppdrag som rådet ibland ges, ett utryckligt uppdrag att finansiera grundforskning. Det är viktigt att internationellt stark forskning med potential att generera stora samhällsekonomiska vinster, såsom den kliniska forskningen, inte missgynnas av en dylik förändring.

Läkarförbundet är tveksamt till att de externa medlen ska fördelas om på det sätt som föreslås, det vill säga en omfördelning i proportion till den nationella andelen av medel från Vetenskapsrådet och European Research Council. En sådan modell tar inte hänsyn till olika ämnesområdens förutsättningar att erhålla medel. Vi anser att det är rimligare att fördela medel utifrån totalsumman som lärosätet erhåller i konkurrens med andra liknande verksamheter.

Läkarförbundet tillstyrker att bara direkta bidrag från forskningsfinansiärer räknas in i indikatorn för externa medel.

Impactfaktorer i stället för citeringsparametern
Utredaren föreslår att Kungliga biblioteket utvecklar en svensk databas som bygger på SwePub och kan lagra alla publikationer från lärosätena. Databasen ska på sikt kunna ingå i en nordisk databas. Det är otydligt om den SwePub-baserade databasen så småningom ska ersätta Web of Science, som används för de nuvarande citeringsberäkningarna, eller bara utgöra ett komplement. SwePub kan under alla omständigheter inte hantera citeringar i dagsläget, vilket gör att andra bedömningsgrunder behövs. Utredaren föreslår en övergång till tidskrifters impact-faktorer eller, då sådana saknas, så kallade förhandlade viktfaktorer.

Både citeringar och impact-faktorer har sina för- och nackdelar. Citeringar är manipulerbara och citeringsmönstren varierar mellan olika vetenskapsområden. Dessutom säger citeringarna mer om tidskriften än om kvaliteten på de enskilda artiklarna och den publicerade forskningen, eftersom tidskriftens impact-faktor baseras på i vilken omfattning artiklar citeras. Det är för övrigt vanligt att en mindre andel av artiklarna i en tidskrift står för merparten av citeringarna och att många artiklar citeras en gång eller mindre, även i tidskrifter med hög impact-faktor. Läkarförbundet befarar dock att ett för stort fokus på tidskrifters impact-faktorer kan leda till en sämre position för den patientnära, kliniska forskningen. Tidskrifter med hög impact-faktor publicerar nämligen selektivt (vilket i sig anses vara ett kvalitetstecken) och gärna med fokus på grundforskning. Det innebär att högkvalitativ forskning av klinisk betydelse – som rentav kan vara världsledande – publiceras i tidskrifter med relativt sett låg impact-faktor (säg 2–3, jämfört med de tidskrifter som har högst impact-faktor och ligger runt 50).

Läkarförbundet avstår från att ta ställning i frågan och efterlyser ytterligare konsekvensutredning. Att utveckla en databas som kan synliggöra all svensk forskning, baserad på SwePub, anser vi däremot vara ett utmärkt förslag.

Konsekvenser för grundutbildning och forskarutbildning
Läkarförbundet saknar en diskussion om förslagets konsekvenser för grund- och forskarutbildningen. Vi menar att en hög andel lärare som är aktiva forskare är en förutsättning för högkvalitativ utbildning och forskarutbildning. Utredningsuppdraget omfattar hela det nuvarande anslaget för forskning och forskarutbildning. Trots detta presenteras inte några specifika uppgifter om hur forskarutbildningen påverkats av det nuvarande systemet och vilka effekter som det lämnade förslaget kan få. I det nuvarande resurstilldelningssystemet finns en basresurs som är relaterad till utbildningens volym på grundnivå och avancerad nivå. Det går inte att utläsa ur rapporten om denna resurs föreslås vara kvar.

Ändrade viktfaktorer
Läkarförbundet tillstyrker att de nuvarande viktfaktorerna ersätts av dynamiska faktorer baserade på data från SCB:s tolv forskningsområden.

Basresurs grund för omfördelning
Utredaren föreslår att tio procent av hela basresursen omfördelas, för att systemet verkligen ska bli kvalitetsdrivande. Omfördelningen i det nuvarande systemet har i de flesta fall endast givit effekter på promillenivå. Det är en sympatisk tanke att gynna de lärosäten som arbetar aktivt för att höja kvaliteten på sina prestationer. Vi ser dock en risk med att verksamheten styrs mot kortsiktiga och förutsägbara mål, vilket kan inverka negativt på den långsiktiga och nyskapande forskningen som ofta tar sikte på fem eller tio år.

Sveriges läkarförbund
Avdelningen för politik och profession
Kåre Jansson, Utredningschef                                                   
Maria Lindholm, Utredare

PP 13/12

Senast uppdaterad 2012-02-29