Vad ska man tänka på om man vill bli klinisk doktorand?



Sverige är och har länge varit ett framgångsrikt land inom det medicinska forskningsområdet. Att andelen forskarutbildade läkare krymper är en trend med negativa implikationer för svensk sjukvård och industri. För att vända denna utveckling och säkra den kliniska forskningens framtid krävs satsningar på och rekrytering av yngre läkare.


SYLF arbetar för att förbättra villkoren för forskande läkare därför att vi tror att bättre arbetsvillkor är det bästa rekryteringsargumentet.

Varför ska man börja forska?

Skälen är lika många som de forskande läkarna. Vissa drivs av vetenskaplig nyfikenhet och andra av idealism alltmedan somliga bejakar behovet av personlig utveckling eller eftersträvar disputation som ett led i den kliniska karriären.

Hur går man till väga?

Man kan prova på forskning under läkarutbildningen eller när som helst under sin kliniska karriär. Det vetenskapliga arbetet under ST är ett bra tillfälle om man inte gjort det tidigare. Innan man ansluter sig till en forskargrupp bör man tänka på att prata med nuvarande eller tidigare doktorander och vara noga med att ta reda på vilka villkor som gäller avseende ekonomisk ersättning, förväntat engagemang och möjligheten att bli doktorand.

Den som aktivt forskar i väntan på att antas som doktorand kallas skuggdoktorand och omfattas inte av de lagar, avtal, försäkringar och rättsskydd som gäller doktorander. Skuggdoktorandskap får aldrig krävas för antagning, men trots detta påbörjade hela 40 procent av doktoranderna sina studier före antagning, enligt Doktorandspegeln 2008.

Vad gäller om man vill bli doktorand?

För att antas till forskarutbildning krävs en examen på avancerad nivå, exempelvis läkarexamen alternativt kursfordringar motsvarande 240hp varav 60hp på avancerad nivå (60hp motsvarar ett års heltidsstudier).

Högskolan ska offentligt utlysa nya doktorandplatser, men enligt Högskoleförordningen är det inte nödvändigt vid antagning av en blivande doktorand som har en anställning hos en annan arbetsgivare. Det är därför inte sällan så att kliniska doktorander fortfarande mer eller mindre lovas antagning vid kaffemaskinen.

Vilka finansieringsformer finns?

I Högskoleförordningen betraktas anställning med doktorandtjänst som den normala finansieringsformen av forskarstudier. En doktorandtjänst är en tidsbegränsad anställning som kan innehas på lägst halvtid och kombineras med anställning hos en annan arbetsgivare.

En doktorand som erhåller utbildningsbidrag har lägre ekonomisk ersättning och mindre social trygghet då bidraget inte är sjukpenningsgrundande eller ger rätt att gå med i a-kassan. Utbildningsbidrag garanterar dock rätten till doktorandtjänst när motsvarande två års forskarstudier återstår. 

Många kliniskt aktiva läkare anger anställning med anknytning till forskarutbildningen som finansiering, vilket innebär att man har en anställning som kan kombineras med forskarutbildning. Somliga har avlönad forskningstid antingen inom ordinarie anställning eller genom exempelvis forskar-AT eller forskar-ST.

Om man har anställningar hos två olika arbetsgivare finns risken att pensionsinbetalningar och semester påverkas. Tjänstledigt från ordinarie anställning med stipendiefinansiering är vanligt, men även denna lösning riskerar att påverka pensionsinbetalningar och semester.

Stipendiefinansiering på heltid innebär att man helt ställs utanför det sociala skyddsnätet. En annan, vanligt förekommande, lösning är att doktoranden i stor utsträckning forskar ofinansierat på jourkomp, semester eller fritid vid sidan av det ordinarie heltidsarbetet.

Vad anser SYLF?

Forskning ska bedrivas på arbetstid inom ramen för en anställning, detta både för att forskning bör betraktas som en prioriterad arbetsuppgift och för att alla andra finansieringsformer skadar den enskildes ekonomi nu och på sikt.

Det åligger högskolorna att genom granskning av antagningsansökan och den individuella studieplanen avgöra om doktoranden kan avsätta minst hälften av sin arbetstid så att forskarutbildningen kan avslutas inom åtta år. Om så inte är fallet ska den sökande egentligen inte antas till forskarutbildningen.

Enligt Högskoleförordningen ska varje doktorand ha en individuell studieplan, som ska innehålla högskolans och doktorandens åtaganden samt en tidsplan för doktorandens utbildning. SYLF rekommenderar också att man upprättar en studiefinansieringsplan, något som många lärosäten kräver som del av ansökan. Handledare, arbetsgivare och doktorand ska alla skriva under studiefinansieringsplanen.

Det är mycket viktigt att man som blivande doktorand tänker igenom vad som står i den individuella studieplanen och finansieringsplanen då det är svårt att påverka sin situation efter att dessa dokument är påskrivna.

Våga efterfråga rimliga villkor; du och din forskning förtjänar det!

Är det värt det?

Enligt SACO:s livslönestatistik från 2011 är läkare det enda yrket inom vilket det inte lönar sig ekonomiskt att disputera. Den kunskap, erfarenhet och personliga utveckling man tillgodogör sig som doktorand är dock, trots forskningsämnets höga specialisering, generellt applicerbar inom alla specialitetsområden eller alternativa karriärer.

En genomgången forskarutbildning och uppnådd doktorsgrad är aldrig förgäves.

Fler tips och matnyttig information till dig som vill bli doktorand på hel- eller deltid under grundutbildning eller klinisk karriär finns på högskoleverkets sida www.doktorandhandboken.nu  

  

Emma Spak, SYLF:s styrelse, AT-läkare, Göteborg

 

 

 

Senast uppdaterad 2011-12-22