Vårmöte 1998

MODIGA MAMSELLER, FARLIGA FEMINISTER OCH GUBBAR I GULDRAMAR 

 

Citat ur Kvinnomaktutredningens betänkande:

Sverige är inte ett jämställt land

Arbetslivet fungerar inte rationellt

Könskvotering är vanligt

Män är som korkar - flyter alltid upp

Bättre satsa på könsbyte än utbildning

Offentlig sektor exploaterar kvinnor

KLF :s Vårmöte 25 april

Årets Vårmöte för Kvinnliga Läkares Förening, KLF, hade titeln; Modiga Mamseller och Farliga Feminister

Bakgrunden var den tilltagande medvetenheten om ojämlikheten mellan kvinnor och män inom och utanför arbetslivet. Till denna bakgrund har fogats den nyligen publicerade statliga Kvinnomaktutredningen som levererat det ena skorrande fakta efter det andra hur det egentligen står till med maktförhållandena mellan kvinnor och män i Sverige. I denna belysning fokuserade KLF sitt vårmöte på Feminismen.

I Läkaresällskapets vackra, värdiga hus på Klara Östra Kyrkogata hade mer än hundra kvinnliga läkare från hela landet samlats. I denna miljö med svängda breda trappor, utarbetade sirligheter i imponerande träpaneler, vänligt disigt ljus från ljuskronor i Jugendstil i Tiffany-teknik, och en mängd i olja målade manliga läkare i sina bästa år i gedigna guldramar på väggarna, avhölls mötet.

Redan inledningsvis fanns en högtidlig och ljus stämning, kanske av den första soliga vårdagen utanför, kanske också av mångfalden av blommor på podiet, men inte minst av lyskraften från inledningen av KLF-ordföranden Christina Berntssons korta historik.

Både sorg och stolthet drog genom församlingen av de enkla historiska fakta om kvinnliga läkares villkor som inledde mötet. För 80 år sedan bildades Kvinnliga Läkares Kommitte med Karolina Widerström som ordförande. För övrigt den enda kvinna som jag kunde finna avporträtterad bland alla olje-målningar på väggarna. Den tidens krav gällde att överhuvudtaget få inneha statlig tjänst som kvinnlig läkare, krav på lika lön och att få ha förordnande även om man ville vara gift.

16 år efter grundlagsändringen som medgav möjlighet för kvinnor att inneha statlig tjänst, fick kvinnliga läkare detta i realiteten. Och på den vägen är det.

Juridiskt finns samma rättigheter men i praktiken är det stora skillnader i manliga och kvinnliga läkares arbetsvillkor och möjligheter.

Både vad gäller lön, men framförallt inflytande och allra tydligast blir snedfördelningen när man tittar på antal professurer, forskningsanslag, forskningstid etc.

När Nanna Swartz blev Sveriges första kvinnliga professor 1937 framfördes som ett försök till avgörande argument mot henne; att hon snart skulle komma i klimakteriet och alltså bara kunna vara yrkesverksam något enstaka år till. Som alla vet var hon i högsta grad verksam i ytterligare flera decennier.

 

Kvinnor är fortfarande klart underrepresenterade som chefer trots högre utbildningsnivå än män. Kvinnomaktutredningen visar att det finns, kanske inte ett ogenomträngligt glastak, men dock en seg massa, vilken bara en del kvinnor kan ta sig igenom, men de allra flesta fastnar, så även vi kvinnliga läkare, hur starka, duktiga och kompetenta vi än är.

I rapporten till Kvinnomaktutredningen om könsskillnaderna på arbetsmarknaden finner man inte andra förklaringar till den påtagliga segregeringen och ojämlikheten än att det måste vara sociala, kulturella och ekonomiska strukturer.

Denna strukturella verklighet hade KLF:s vårmöte fokuserat på genom att bjuda in forskare som fördjupat sig i just de sociala, kulturella och ekonomiska maktfrågorna i relation till människors kön.

Iréne Matthis, styrelseledamot i KLF, med.dr och psykoanalytiker, var moderator för dagen och lät frågan ;" Vad är Feminism? " vara resonans till det följande programmet.

Hon inledde med ovanstående citat ur Kvinnomakt- utredningens betänkande!

Gubbarna på väggarna såg lätt bestörta ut i sina guldramar. Det var dock från en Statlig Offentlig Utredning dessa ord återgivits!

ANNA WAHL

När Anna Wahl påbörjade det första föredraget märktes en spänd nyfikenhet.

Anna Wahl är ekonomie dr. och docent vid Handelshögskolan i Stockholm. Hennes forskning och undervisning är baserad på köns-teori och därmed förenliga områden inom de ekonomiska teorierna. Den dominerande ekonomiska forskningen är likväl som den dominerande medicinska forskningen könsblind, och på välbekant sätt är feministisk forskning ifrågasatt och ibland förlöjligad inom området. På likaledes välbekant sätt har hon erfarenhet av att framstående företrädare för ekonomisk forskning hänvisar till sin totala okunnighet avseende genusteori och feministisk forskning, snarast som om okunnighet inom just detta område skulle vara en tillgång eller något att vara stolt över.

Med titeln " Molnet- genusteori i forskning" lät hon oss vara aktiva i framställningen av en bild av hur detta forskningsområde och tillhörande diskurs är genomsyrat och ofta blockerat av fördomar, värderingar och miss-tänksamhet som mycket ofta omöjliggör en konstruktiv diskussion.

I " Molnet" lät hon oss samla upp vidhängande associationer av nedvärdering, rädsla och förakt som väcks av begreppet feminism. I detta moln fanns " bittra kvinnor, sexuellt otillfredsställda rödvinsdrickande grupp-åttor, bitches, fula kvinnor som blivit över, etc."

När väl detta moln extraherats gick andra begrepp att kategorisera i forskning, politik och ideologi.

Anna Wahl själv såg både nykter och vacker ut. Tydlig och skulp-turalt elegant i framtoningen blev det närmast en komisk spänning mellan henne och epiteten i "Molnet"

Att vara feminist innebär att acceptera två påståenden.

·        Det finns en könsordning.

·        I denna könsordning är det kvinnliga könet underordnat.

·        Man vill verka för förändring av detta.

 

Svårare är det inte. Utifrån detta borde man ju kunna luta sig tillbaka och låta dom som inte accepterar dessa påståenden stå för arbetet att bevisa och upplysa om motsatsen. Det vill säga, antingen bevisa att det inte finns någon strukturell underordning och ojämlikhet mellan könen avseende möjligheter, skyldigheter och inflytande, eller att denna skillnad bör bevaras och försvaras. I vissa kulturer sägs det rent ut att kvinnan är underordnad och detta utifrån att det är för allas bästa och kanske utifrån natur eller biologi eller Gud. I vårt svenska samhälle brukar man däremot säga att kvinnan är jämställd med mannen och vi har också en lagstiftning och uttalade politiska intentioner om att jämlikhet mellan könen ska råda. Tror man att det är så behöver man ju inte heller vara feminist. Feministisk forskning blir med nödvändighet emancipatorisk. Kvinnliga läkare har genom historien varit förespråkare för utsatta kvinnor och är bekanta med att komma i konflikt med rådande maktstrukturer.

ANNA G. JÓNASDÓTTIR

Den följande föredragshållaren, Anna G. Jónasdóttir, hade just tagit fasta på några artiklar som talade om att "Feminismen behövs inte längre" och argument för att nu hade det gått för långt med jämställdheten.

Anna G. Jonasdottir är fil.dr. i statsvetenskap, Högskolan i Örebro. Hon smulade med mycket kyliga fakta ner påståenden om att nu är kvinnan jämställd med mannen, för "i Storbritannien är nu fler kvinnor än män anställda." Hon visade att kvinnolönerna i Storbritannien är lägre än i Asien i genomsnitt och att brittiska män tackade nej till erbjudna arbeten med för låg lön i större utsträckning än kvinnor.Argumentet ;Nu har jämställdheten gått för långt "för nu läser mödrarna inte för sönerna längre, flickorna kommer att bli överlägsna i skolan", ledde till reflexioner över pojkarnas upptagenhet och försprång med inlärningen av dataspel och försprång i IT-kunskap.

Hon visade kyliga, trista siffror på snedfördelningen mellan män och kvinnor i chefsposition där särskilt landstingsvärlden utmärkte sig med en mycket hög "manskvot" avseende andelen män som är chef över kvinnliga anställda.

Anna G. Jonasdottir förtydligade det redan påtalade om att trots all tysthet om saken är män också kön. En skillnad i villkoren är att kvinnor är alltid kön, män väljer själva när de vill vara det.

Skevheten i chefspositioner kan, enligt den ännu obetydliga mansforskning som bedrivs, delvis tillskrivas det faktum att män aktivt väljer män.

Bortväljandet av kvinnor är sekundärt.

Här såg den församlade gruppen av äldre överläkare på väggarna ut att vara helt överens. "Inte har vi nånting emot kvinnor inte!"

EBBA WITT-BRATTSTRÖM

Ebba Witt Brattströms föredrag tillförde en viss kuslighet utöver det moln av okunnighet, ignorans och välvillig förströddhet som skulle kunna tillskrivas det motstånd mot kvinnor i forskning, utbildning och samhälle som de tidigare föredragen hade tydliggjort. Ebba Witt Brattström är docent i litteraturhistoria och gav bilder och röster åt kvinnor som förmedlat sina livserfarenheter genom det skrivna ordet under historiens gång.

Hon lyfte fram " Misogynin" som begrepp. En viss oreda och förvirring uppstod i salen och detta begrepp blev nödvändigt att förtydliga. Misogyni är inte bara okunnighet och ignorans utan det riktade kvinnoföraktet, kvinnohatet. Hon gav exempel på att det inte bara är män som bär på förakt och rentav hat mot " det kvinnliga" utan även kvinnliga människor har uttryckt sig, inte minst i litteraturen, om nödvändigheten av att förändra, uppfostra eller omforma kvinnan till den mall som Mannen utgör. Några skrämmande vingslag från historiens och inte minst medicinens grymma övergrepp på kvinnor kändes i rummet och jag tyckte att några av gubbarna i guldramarna fick ett grymt drag över mungiporna emellanåt. Övergående förbyttes den ljusa högtidliga stämningen till en mer hotfull och skrämmande bakgrund.

Att kvinnors verk och levnadsöden återkommande lyfts bort ur historieskrivningen skapar kunskapsbrott och historielöshet som vidmakthåller könsordningen. Männen kan stå på varandras axlar och blicka framåt mot nästa upptäckt, medan kvinnorna ska uppfinna hjulet, om och om igen.

Förvanskning, förminskning och stympning av kvinnors historia blir tyvärr uppenbart, när man som Ebba Witt-Brattström ger sig på att undersöka saken. Makten lämnar inte sina positioner av egen kraft eller av allmän godlynthet. Att vara feminist är att göra anspråk på halva makten. Hittills i historien har sådana anspråk alltid bemötts med motstånd.

" Se motståndet som mått på din styrka!" sa Anna G. Jonasdottir.

Diskussionen kom delvis att handla om huruvida det är intressant att forska på mäns och kvinnors s.k. "väsen " kontra "villkor". Det framfördes att denna " väsensdiskussion" ofta blev ett hinder för att diskutera villkor. Det noterades att vid forskning om glesbygdsbor, trafikolyckor etc. sällan några diskussioner om "väsen" var problematiska.

Flera unga kvinnor uttalade sig om nödvändigheten av solidaritet från äldre kvinnliga läkare och synliggörande av hur könsordningen påverkar utbildning, yrkesroll och villkor inte minst för patienterna.

Stor oro och också sorg kunde märkas i inlägg om det önskvärda i att få med sig männen. Gubbarna i guldramarna hade för det mesta en vänlig och lite förströdd framtoning. Dom hängde tryggt ovanför hela diskussionen och jag

vet inte om dom verkligen uppfattade tonerna av sorgsenhet hos de unga kvinnorna som ville ha männen med sig, eller undertonerna av vrede hos de äldre kvinnor som berättade om motstånd, förlöjligande och upplevelser av osynliggörande och förbigångenhet i sin forskning och undervisning.

Efter en diskussion som ibland bestod av korta berättelser om egna erfarenheter och framförallt sorg över att förstå att man blivit diskriminerad avslutades mötet med att hedra dels årets Hedersmedlem, dels årets KLF:are. Mycket starka uttryck sköljde över både Barbro Dahlbom-Hall som tilldelades pris och utnämnande som Hedersmedlem och Agnes Wold och Christine Wen-nerås som blev årets KLF:are.

Dessa modiga och uthålliga kvinnor har utmanat och delvis förändrat bestående strukturer. En kort stund med applåder och hyllningar i den vackra salen, alla blommorna och takkronornas jugendelegans, flera deltagare var djupt rörda och det blänkte en tår både här och där, och såg inte gubbarna i guldramarna ut att fundera något lite över världen?

Karolina Widerström såg nöjd ut! Helena Stenberg

 

 
Senast uppdaterad 2010-01-29
Medlemsrådgivning

Fackliga och juridiska frågor:
Mån-tors 9-17, fre 9-13

Tel: 08-790 35 10
medlemsradgivningen@slf.se

Frågor om medlemskap, avgifter och ändra uppgifter:

Telefon: 08-790 35 70
medlem@slf.se
Mån och ons 9-12 & 13-15
Tis, tors och fre 9-12