Välkomna alla fullmäktigedelegater, ärade gäster och observatörer till Läkarförbundets fullmäktige 2009. Fullmäktige samlar drygt 140 delegater från hela landet plus observatörer från specialitetsföreningar, inbjudna gäster och tjänstemän på kansliet. Fullmäktige är till för att forma förbundets politik för de närmaste tre åren, men är också ett unikt tillfälle att träffa kollegor och diskutera framtidsfrågor för läkarkåren.
Läkarförbundet är den medicinska professionens organisation. Inom vår verksamhet ryms både traditionellt fackliga frågor och professionsfrågor. På det fackliga området kommer självklart avtalsrörelsen på den landstingskommunala sektorn att vara en mycket central och prioriterad fråga under nästa år. Vi kommer att motta SKLs yrkande ons 16/12. Två dagar senare överlämnar vi uppsägning av nuvarande avtal och vårt yrkande till SKL. Efter julhelgerna kommer förhandlingarna att starta med mål att vara avslutade före 31/3. Med tanke på de bistra ekonomiska tider som råder kan det bli en svår avtalsrörelse. Flera arbetsgivarorganisationer har via media beskrivit sin vision med långa sifferlösa avtal. SKL gick via media ut och förvarnade om uppsägning av Vårdförbundets avtal som man anser har för hög siffra, 2%. Att sköta partsrelationer via media är anmärkningsvärt och vi kräver bättre dialog under våren.
Under våren kommer också den statliga sektorns avtalsrörelse igång, och ska slutföras innan 30/9. Med ett ettårigt avtal för privatpraktiserande läkare på taxan så innebär det också förhandlingar på det området under nästa år. 2010 kommer alltså att präglas av många förhandlingar men vi kommer även i övrigt att fortsätta arbeta för våra medlemmars intressen i alla fackliga frågor. Inte minst gäller detta arbetslivsfrågor och jämställdhetsarbete. Kvinnliga läkare tjänar fortfarande mindre än manliga läkare och det är en skamfläck för sjukvården! Könsrelaterade löneskillnader ska upphöra.
Samtidigt är det viktigt att professionsfrågorna inte hamnar i skymundan. Medlemmarna efterfrågar ett engagemang från förbundet även i dessa frågor och det måste vi leva upp till. En av de mest efterfrågade professionsfrågorna idag är den som rör etik. Inte bara våra medlemmar, utan även patienter med flera, tycker att det är angeläget att läkare engagerar sig i vårdens etiska frågor. God etik är en förutsättning för att god vård ska kunna ges. Vi måste därför fortsätta - och lägga ytterligare kraft på - att hålla etikfrågorna levande och stimulera till diskussion om etik bland våra medlemmar, något som ytterst ska gagna hela vårt samhälle.
Det finns idag ett stort antal etiska regler, såväl generella som i specifika ämnen. I Sverige diskuterade läkarna i slutet av 1800-talet om det ev fanns behov av läkaretiska regler. Det fanns då ca 600 läkare i hela Sverige. Samtidigt diskuterades behovet av en nationell läkarförening för alla läkare. En av de uppgifter som läkarföreningen skulle arbeta med var införandet av skriftliga etiska regler. Meningarna var delade. Skulle ett antagande av etiska regler kunna innebära ett erkännande av att det fanns etiska problem i kåren? Märkligt nog tystnade diskussionen om yrkesetiska regler helt efter bildandet av läkarföreningen 1903.
Det skulle dröja ytterligare nästan 50 år innan läkarförbundet antog sina första etiska regler. Under första halvan av 1900-talet saknades inte medicinskt etiska svåra frågor där läkarna hade behövt ta en ledande roll.
World Medical Association bildades efter andra världskriget, 1947, och omfattade då 26 läkarförbund, däribland Sveriges. Läkare samlades på initiativ från brittiska läkarförbundet för att diskutera hur man skulle kunna förhindra att läkare framöver betedde sig så som tyska läkare gjort i koncentrationslägren. De använde fångar och utförde en mängd avskyvärda experiment under täckmanteln av att det rörde sig om medicinsk forskning. 1948 antog WMA sin första etiska deklaration, Genèvedeklarationen.
Läkarförbundet antog sina första läkarregler 1951 och dessa har därefter reviderats regelbundet, senast 2002. Kan läkaretiska regler bidra till en bättre vård? Svår fråga att besvara men viktig att fundera över. Modern sjukvård ger upphov till många extremt komplicerade och mångfacetterade etiska dilemma. Den medicinska utvecklingen har lett till behandlingar vi inte trodde var möjliga bara för några år sedan.
WMA har flera olika etiska deklarationer, bla för organdonationer till transplantation, tortyr, hungerstrejk, psykiatrisk vård. En av de mest kända är Helsingforsdeklarationen som beskriver etiska principer för medicinsk forskning som involverar människor. Dvs människor som försöksobjekt. 1964 antogs den första versionen. Därefter har Helsingforsdeklarationen varit och är fortfarande ett tydligt rättesnöre för medicinsk forskning och användes över hela världen.
Det låter bra med alla dessa etiska regler. Men hjälper de? Vi hör ju nästan dagligen i media om profithungriga läkare, någon som begår brott eller missar diagnoser och behandlar patienter felaktigt. De flesta patienter lämnar över ett stort ansvar och förtroende till läkarkåren och det måste vi försöka förvalta på bästa sätt. Därför finns det etiska koder för läkare och vi måste ständigt arbeta och utveckla dem för att på det sättet förbättra vården.
Vid årets fullmäktige kommer en proposition om revision av Läkarförbundets etiska regler att behandlas. Dessa etiska regler har sin grund i WMA:s International Code of Medical Ethics. Förbundets etiska regler anger grundläggande utgångspunkter för framför allt hur läkare ska förhålla sig till sina patienter. De är och kommer aldrig att bli fullständiga. Det bygger på att läkare använder reglerna, reflekterar över dem och diskuterar och utvecklar sitt etiska förhållningssätt tillsammans med kollegor. Reglerna är viktiga och det kommer ofta frågor till Läkarförbundet om innehållet i dem.
I början av 2009 antog CS även en uppdaterad version av Läkarförbundets Marknadsföringsregler, även dessa är efterfrågade bland läkare och andra intressenter. Marknadsföringsreglerna är ett komplement till Läkarförbundets etiska regler och har till syfte att upprätthålla en god och värdig anda i marknadsföringen av läkarverksamhet.
De nya marknadslösningarna i vården ställer ökade krav på läkaretiken. I hopp om att förbättra resursutnyttjandet i vården ställs den svenska sjukvården gradvis om till alltmer avancerad ekonomistyrning. Ökat egenföretagande, ekonomiska drivkrafter, konkurrens och kostnadsansvar för vårdgivarna är väsentliga inslag i denna utveckling. Dessa marknadsreformer ställer stora krav - både på dem som fastställer spelreglerna och på oss som ska utföra vården. Hur beter vi oss när vi märker att de nya spelreglerna inte harmoniserar med de politiska målen och den professionella etiken? Kan vi både ta ett ökat ansvar för vår egen verksamhets ekonomi och vägledas av den etiska plattformen vid alla våra prioriteringar?
Samtidigt som vi ska försöka få den egna verksamheten att bära sig ekonomiskt är det vårt professionella och etiska ansvar att leva upp till den av riksdagen beslutade etiska plattform om vilka principer som ska styra vården. Människovärdesprincipen, Behovs- och solidaritetsprincipen och Kostnadseffektivitetsprincipen. Det är bara genom en tät professionell dialog som vi kan säkra den viktiga, men också svåra balansen mellan att värna vården av de mest behövande och samtidigt använda alla de resurser som vi tilldelas på ett kostnadsmedvetet och ansvarsfullt sätt. Det är vårt professionella ansvar att efter bästa förmåga förhindra att misstag och felkonstruktioner, som underminerar målet om en god vård på lika villkor efter behov, sjösätts.
Ett annat led i arbetet att synliggöra etikfrågor i vården har varit Läkarförbundets Etikdagar, som anordnats gemensamt med Läkaresällskapet. Förra året hölls en Etikdag om prioriteringar i vården och i november i år, anordnades en Etikdag om etiska riktlinjer.
Vid den senaste Etikdagen diskuterades bland annat frågan om etiska riktlinjer kontra juridiskt bindande bestämmelser. Diskussionen gled även in på frågan om huruvida arbete enligt vedertagna rutiner i vården skulle kunna uppfattas som brottsligt i juridiskt hänseende. Här måste vi vara både tydliga och realistiska. Den vård som ges ska vara i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Det sägs i lagstiftningen och även i förbundets etiska regler. Vård som ges enligt vetenskap och beprövad erfarenhet är inte brottslig.
Men frågan är då vad som är vetenskap och beprövad erfarenhet i ett konkret fall i vården? Att ange detta i lag är vare sig önskvärt och dessutom inte heller möjligt, knappast inte heller i bindande föreskrifter från Socialstyrelsen - åtminstone inte på detaljnivå. Vi kan alltså inte förvänta oss att den exakta innebörden av begreppet vetenskap och beprövad erfarenhet ska definieras i bindande juridiska regler.
Den medicinska utvecklingen går hela tiden framåt. Nya behandlingar tillkommer och gamla modifieras. Vad som är vetenskap och beprövad erfarenhet ändras över tiden och det är vårdpersonalen som är bärare av innehållet i begreppet. Det är ju vi – vi som implementerar och följer effekterna av de nya behandlingsmetoderna - som kan och måste ta ansvar för vad som är vetenskap och beprövad erfarenhet. Särskilt specialitetsföreningarna är de som verkligen besitter specialistkunskap inom sina respektive områden. Det är denna specialistkunskap som formar och ska forma innebörden i begreppet vetenskap och beprövad erfarenhet. Vi måste vara tydliga i vårt budskap till medlemmar och allmänhet, det vill säga att: Det är medicinsk sakkunskap som ska avgöra vad som är vetenskap och beprövad erfarenhet.
Den statliga utredningen ”Patientens rätt” har nu slutförts, det fjärde och sista delbetänkandet lämnades för en dryg månad sedan. Tyvärr nådde inte förslaget om nya förutsättningar för öppen specialiserad vård ända fram. Tanken är att en ny lag, LOVE, ska ersätta lagen om läkarvårdsersättning, LOL. Läkarförbundet vill utveckla den öppna vården med fokus på småskaliga, flexibla och patientnära lösningar, därför välkomnar vi utredarens ambitioner att öka mångfalden. Tyvärr är förslaget alldeles för oprecist och saknar förutsättningar att skapa en hållbar och välfungerande öppenvård över hela landet. Det kommer inte att komma något förslag från regeringen före nästa riksdagsval och situationen är högst otillfredsställande.
Sverige innehar ordförandeskapet i EU i höst och har lyft flera viktiga frågor. När det gäller antibiotikaresistens har vi i Sverige kommit långt men för att vi i Sverige ska kunna behålla vårt relativt gynnsamma resistensläge är det viktigt att vi minskar all onödig antibiotikaförskrivning. EU och WHO rankar den snabba utvecklingen av antibiotikaresistens som ett av de tre största hoten mot människors hälsa. Regeringen har lyft upp det till en fråga på högsta politiska nivå. Vid EU-toppmöte mellan Fredrik Reinfeldt och USAs president Barack Obama den 3/11 enades man om att skapa en transatlantisk arbetsgrupp om brådskande frågor kring problemet med antibiotikaresistens. Strama föreslår ett övergripande nationellt mål på högst 250 antibiotikarecept per tusen invånare och år inom fem år. Det innebär att vi i de storstadslänen måste halvera vår förskrivning. Vågar vi anta den utmaningen?
Mindre lyckosamt har det svenska ordförandeskapet varit när det gäller gränsöverskridande vård. I förrgår avbröts förhandlingarna utan att överenskommelse kunde nås. Det innebär en fortsatt osäkerhet när det gäller EU-medborgares möjlighet att få vård i annat EU-land. Sverige har varit drivande i att få igenom ett förslag men tyvärr är många andra länder i denna fråga oroliga och bakåtsträvande. Det borde vara enkelt och säkert att söka vård i annat land, men tyvärr gäller inte den fria rörligheten sjukvård. Det finns nu en risk att denna fråga blir liggande under lång tid. Därför är det angeläget att Sverige ser över sina egna regler och går i framkant för att underlätta för våra egna medborgare att få vård i annat EU-land. Även om motsvarande rättigheter inte finns i andra länder.
Nästa vecka äger det omdiskuterade internationella toppmötet om klimatförändringar rum i Köpenhamn. Syftet är att enas om åtgärder som kan bromsa den globala uppvärmningen och få fram ett nytt klimatavtal. En fråga som kommit i skymundan rör effekterna på hälsan. Detta har gjort att WMA har engagerat sig och tagit fram en policy. I september anordnade WMA en konferens i ämnet i Köpenhamn. Läkarkåren har ett särskilt ansvar att lyfta fram kopplingen mellan klimat och hälsa och att arbeta för en bättre miljö som gynnar hälsan, exempelvis rätten till rent vatten och avlopp för alla.
Vi har fått många spännande motioner till årets fullmäktige. Ett antal av dessa pekar på att det finns en drivkraft och vilja att optimera förbundsstrukturen för att kunna möta alla medlemmars behov. Samtidigt ser vi att de senaste årens förändringar i sjukvårdsstrukturen har inneburit ett förändringstryck på Läkarförbundet och vår organisation. Dessa och många andra viktiga frågor har vi nu att diskutera och ta ställning till och jag hoppas på två trevliga och givande dagar.
Med detta förklarar jag så Läkarförbundets fullmäktigemöte 2009 öppnat!
Eva Nilssson Bågenholm, Läkarförbundets ordförande