Möte på Läkemedelsverket 2003-08-22 om löss.




 

Följande rapport kommer att publiceras i nästa nummer av Läkemedelsverkets tidskrift Information från Läkemedelsverket.

 

 Lusmötet 2003-08-22 

Den 22 augusti 2003 hölls på Läkemedelsverket ett informellt möte om huvudlöss. Mötesdeltagarna kom från Apoteket AB, skolhälsovården, smittskyddsenheter, hudkliniker och Läkemedelsverket. En specialinbjuden gäst var Kim Søholt Larsen, dansk biolog och lusexpert.

Syftet med mötet var att säkerställa att den information som går ut gällande huvudlöss är samstämmig och att strategifrågor rörande behandling och informationskampanjer kan samordnas. En annan viktig punkt var att stämma av lusläget inom landet.

Mycket talar för att lusproblemet under överskådlig framtid kommer att bestå. Det är därför viktigt med ett informellt men fungerande nätverk som omfattar skolhälsovård, apotek, primärvård, specialister och myndigheter.

 Lusläget i Sverige

På Läkemedelsverket mottas idag färre frågor om huvudlöss jämfört med för några år sedan. Försäljningssiffrorna över lusläkemedel har däremot inte planat ut, vilket rimligen kan tolkas som att lusproblemet kvarstår (se figur). Detta kan även ses i resultat från enkäter som genomförts med skolsköterskor och apotekspersonal. (se artikeln ”Lus-läsning” i Information från Läkemedelsverket, Nr 1, 2002. Finns även att läsa på http://www.mpa.se/).

En utebliven effekt av ett läkemedel räknas som en biverkan och registreras i Läkemedelsverkets databas. För Prioderm (malation) inkom totalt tolv rapporter under 2001–2003. Sex av dessa rörde utebliven effekt. Motsvarande siffror för Nix (permetrin) var sju rapporter, där tre var sprungna ur en utebliven effekt. Tenutex (disulfiram) har under perioden 1974–2003 genererat 12 biverkningsrapporter – ingen på grund av utebliven effekt.

Rapporterna är kortfattade och ger vanligen inte tillräckligt underlag för en säker bedömning. Det är troligt att felaktigt utförd behandling i flera fall är orsaken till den uteblivna effekten, och rapporterna ger därför ingen riktig bild av hur verkligheten ser ut. Återsmitta är också en viktig orsak till att patienten uppfattar förekomsten av löss som utebliven effekt av läkemedlet.

Till Apoteket AB:s kundcentrum, Läkemedelsupplysningen, inkommer varje dag flera lusfrågor. De vanligaste frågeställningarna angående huvudlöss rör om det finns starkare medel att tillgå, om läkemedlen kan användas oftare eller i större mängd än vad som anges i bipacksedeln och om lössen kan vara resistenta.

Åsikten hos kunderna är att schampo är den bästa läkemedelsformen vid behandling av huvudlöss, eftersom man vid intvålningen kan se att hela området är behandlat. Andra positiva omdömen om schampo är att det används i fuktigt hår och kan spädas med vatten vid intvålningen (!) och därför svider mindre än linimentet i hårbottnen. Detta är intressant, eftersom risken för en utspädningseffekt av schampot är en av orsakerna till att Läkemedelsverket och dess experter i första hand rekommenderar Prioderm kutan lösning (malation).

 Skola och dagis

Inom svensk skolhälsovård finns ett väl fungerande system med skolsköterskor och läkare som tillsammans har en bra överblick över hur en smittosituation ser ut exempelvis vid ett utbrott av huvudlöss.

Föskoleverksamheten har inte samma nyckelpersoner, utan varje individ är knuten till sin respektive barnavårdcentral eller husläkare. Överblicken och de samlade åtgärderna blir då mer svåråtkomliga och ställer andra krav på att rutiner för rapportering och uppföljning finns och följs.

 Läkemedel i användning

Läkemedelsverket och experter rekommenderar i första hand användning av Prioderm kutan lösning.

I de fall då behandling med Prioderm kutan lösning inte ger effekt och man i rimlig grad kunnat utesluta felaktigt utförd behandling och återsmitta rekommenderas kombinationspreparatet Tenutex (disulfiram + bensylbensoat).

Ett antal läkemedelskommittéer rekommenderar dock fortfarande Nix som förstahandspreparat.

 Luskamning

Att noggrant gå igenom håret med luskam är en mycket viktig metod, både för diagnostik och behandlingskontroll. Kamning kan också användas som enda behandlingsmetod, se nedan.

Luskamningen är den del av behandlingen som förefaller att åsidosättas mest: Den görs vanligen varken tillräckligt noggrant eller på rätt sätt. En ordentlig luskamning tar tid, 20–30 minuter per person vid normallångt hår, och upp till 40 minuter för långt och tjockt hår.

För att håret skall kunna kammas ut ordentligt bör det först behandlas med hårbalsam. Man måste dock komma ihåg att skölja ur balsamet innan en eventuell behandling med lusmedel senare påbörjas – annars ligger en skyddande hinna av balsam över hårstråna och minskar läkemedlets effekt.

Håret reds först ut med en grövre kam och kammas därefter igenom med den fintandade luskammen. Det är viktigt att använda rätt teknik vid kamningen – olika kammar handhas på olika sätt.

 Luskammen

Det finns många olika sorters luskammar, som skiljer sig åt i form, färg och material.

En ljus färg på kammen underlättar upptäckt av de mörka lössen. I och för sig syns de vita gnetterna bäst mot en mörk kam, men ur diagnostisk synpunkt är levande löss viktigare att upptäcka.

Vilket material som är bäst att använda beror på hårets kvalitet. Ett mycket tjockt hårsvall kan kräva metallkam för att redas ut ordentligt.

Tänderna på kammen måste sitta tillräckligt tätt för att lössen inte skall slinka emellan, men nog brett så att de fastnar när kammen dras genom håret. Även formen på tänderna är här av betydelse.

Förutom de mer basala modellerna finns även mer spektakulära avarter, såsom elektriska kammar, som ger lössen stötar och därmed dödar dem. Tyvärr ger de även ifrån sig stötar vid kontakt med hudflagor och mjäll, och kan i vissa fall ge den kammade personen en elektrisk stöt (om den exempelvis används mot fuktig hud).

 Kammen som behandlingsmetod

Det är möjligt att använda kamning som enda metod för att bli av med huvudlöss. Den måste då utföras tillräckligt länge och tillräckligt ofta – åtminstone vid fyra tillfällen under en period av två veckor. Förslagsvis dag 1, 5, 9 och 13. Tidsgränserna är satta efter lössens livscykel och fortplantning.

Kamning som enda behandlingsmetod ställer mycket höga krav på användaren och lyckas därför tyvärr alltför sällan. Framgångsrik behandling ses i 30­­–70 % av fallen. Från patienthåll efterfrågas istället snabba och enkla lösningar.

 Kammen som förebyggande åtgärd

Rutinmässiga kamningar inför skolstart och en gång i veckan under lussäsong kan minska smittspridningen och därigenom användningen av läkemedel.

I klasser där lusproblem funnits under föregående terminer rekommenderas att alla kammas inför ny terminsstart.

 Andra behandlingsmetoder

I Sverige finns inga godkända naturläkemedel mot huvudlöss.

Mängder av växtsubstanser, örtpreparat, framställs som alternativa behandlingar mot huvudlöss. Ett problem vid användningen av dessa är att kvaliteten kan variera från år till år, beroende på hur plantorna har växt. Kokosolja och Tea Tree Oil är vanliga ingredienser i alternativa lusmedel, men kan inte rekommenderas.

För veterinärt bruk används även andra grupper av insekticider, där lössens hormoner och kitinsyntes är måltavlor för preparaten. För behandling av loppor och löss på husdjur har många nya produkter tagits fram, innehållande bland annat enzymer som bryter ned lössens yttre skelett. Motsvarande produkter finns emellertid ej för användning till människa.

 Sviktande behandlingsresultat

De vanligaste orsakerna till att man upplever att lusbehandlingen inte har effekt är att behandlingen inte har genomförts på rätt sätt, samt att de nya fynden av löss i håret egentligen beror på ny smitta.

Smittspårning är därför mycket viktigt för att undvika återinsjuknande. I spårningen måste man komma ihåg att även vuxna individer (föräldrar, mor- och farföräldrar m.fl.) kan härbärgera löss, och då ofta med mildare symtom än hos barn.

Fynd av levande löss i hårbotten i nära anslutning till behandlingen tolkas ofta som utebliven effekt. Det tar tid för lössen att dö, och det är därför bättre att vänta med genomkamningen till nästa dag, innan barnet går till skola eller dagis, och att då vara noga med att skilja på gnetter och levande löss.

Det är vanligt att man vill skylla utebliven effekt på resistens snarare än felaktigt genomförd behandling eller ny infektion – både från patienter och medias håll. Resistens finns beskriven mot såväl permetrin som malation, men har inte studerats i Sverige. Resistensbestämning kan dock göras, och i Sverige finns beredskap för detta (se nedan).

En dansk erfarenhet är att bruksanvisningen som följer med läkemedelsförpackningen läses och följes i mycket liten utsträckning. En annan utformning, mer anpassad för kundens behov och förkunskaper, kunde därför vara önskvärd. Behandlingen måste dessutom ses för vad den är: En avdödning av löss i håret – inte ett kvarstående skydd mot nya infektioner.

 Resistens hos huvudlus

Huvudlusen kan utveckla resistens mot läkemedel på flera olika sätt. Mot permetrin har man till exempel påvisat minst två olika typer av resistens. Gränsen mellan känslighet och resistens är inte skarp. Hos huvudlusen förekommer därför olika grader av känslighet mot läkemedel.

Det är dock sannolikt att de flesta fall av utebliven effekt efter behandling mot huvudlus orsakas av felaktig användning av läkemedlet, eller återsmitta.

Resistensbestämningen kan göras med en metod som kallas ”WHO filter paper method” som helt enkelt går ut på att ett filtrerpapper dränks in med läkemedlet och placeras i en Petri-skål. På filterpappret placeras sedan löss som misstänks vara resistenta. Metoden är resurskrävande och kräver planering med kort ”utryckningstid” och behöver ytterligare utvärdering innan den kan komma i allmän användning.

I händelse av att en allvarlig misstanke om resistens skulle uppstå finns i Sverige en beredskap för resistensbestämning och ett nätverk för rapportering.

 

 
Senast uppdaterad 2003-11-09