Kvinnor med självskadebeteende vårdas inom rättspsykiatrin - hur har det kunnat bli så?

- samtal kring boken om tvångsvårdade kvinnor som inte dömts för brott

Kårhuset Rindi, Lilla salen

Ing-Marie Wieselgren, handläggare av psykiatrifrågor, SKL
Joakim Erdtman, politiskt sakkunnig Socialdepartementet
Sofia Åkerman, sjuksköterska, juridikstuderande,författare
Thérèse Eriksson, beteendevetare, författare
Lise-Lotte Risö Bergerlind, ordf Psykiatriska föreningen
Kristina Sygel, ordf Rättspsykiatriska föreningen

Heidi Stensmyren, moderator

På grund av tekniska problem så är det bild- och ljudproblem i första delen av seminariet.
Vi beklagar detta.

Se webbsändningen på Saco Play

Sammanfattning:
Unga kvinnor med svårt självskadebeteende spärras in på rättspsykiatriska kliniker tillsammans med män dömda för mord eller våldtäkt. De isoleras och tvingas t.ex. bära tvångshandskar. Hur har det kunnat bli så? Och hur ska psykiatrin förändras? Samtalet utgår från boken "Slutstation rättspsyk".

De är unga kvinnor med allvarligt självskadebeteende, så allvarligt att allmänpsykiatrin inte längre har någon hjälp att erbjuda. Det enda som återstår är landets rättspsykiatriska högsäkerhetskliniker, där de spärras in på obestämd tid tillsammans med män som har dömts för mord eller våldtäkt, trots att de unga kvinnorna inte blivit dömda för något brott och inte utgör någon fara för andra. De isoleras och tvingas bära tvångshandskar och hjälm, ingripanden som långt ifrån alltid har lagen på sin sida. Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson, som skrivit boken "Slutstation rättspsyk", har gjort ett stort antal intervjuer med kvinnor som vårdats inom rättpsykiatrin och har under flera år engagerat sig i deras fall. De har också haft upprepade möten och samtal med ansvariga vårdgivare och myndigheter.

Senast uppdaterad 2012-08-16