Sveriges läkarförbund har fått rubricerade promemoria på remiss och vill lämna följande synpunkter:
Promemorian diskuterar för- och nackdelar med att införa en central alternativt ett antal lokala nomineringsgrupper. Deras uppgift ska vara att till regeringen föreslå externa ledamöter till universitetens och högskolornas styrelser. Bakgrunden är att den nuvarande ordningen för att utse ledamöter kan skapa problem i fråga om ansvarsförhållandet mellan rektor och styrelse. En formulering om samråd, vars form det ankommer på rektor att besluta om, kan uppfattas som att rektor i praktiken avgör vilka som ska föreslås bli nya externa styrelseledamöter. Detta är olämpligt eftersom det är styrelseledamöterna som i förekommande fall har att ta ställning till förtroendet för rektor.
Läkarförbundet delar promemorians syn att det är olämpligt att rektor ges alltför stort inflytande över vilka personer som utses till externa styrelseledamöter. Rådande ordning, som i ett fåtal fall tolkats och tillämpats på ett sådant sätt, bör därför ses över. Samtidigt finns det i lärosätenas styrelser en kompetens och kunskap om verksamhetens behov som är svår för utomstående att till fullo tillägna sig. Förslaget med externa nomineringsgrupper löser visserligen problemet med rektors potentiellt dominerande inflytande över utnämningarna, men genererar samtidigt nya problem.
I den mån något av promemorians förslag ska realiseras föredrar Läkarförbundet lokala nomineringsgrupper, utsedda av Landshövdingen och organisatoriskt knutna till respektive lärosäte. Vad gäller kompetensen hos nomineringsgruppernas medlemmar delar vi uppfattningen att de bör vara förankrade hos respektive högskola men finner detta svårförenligt med kravet att de inte får vara anställda (eller studerande) vid högskolan.
Lösningen med lokala nomineringsgrupper är emellertid inte optimal. De externa ledamöterna utövar i dag ett betydande inflytande i lärosätenas styrelser, inte minst i strategiska frågor. Förslaget innebär att små grupper om endast tre personer, vars kompetens på inget sätt garanteras, kommer att föreslå vilka som ska inneha dessa centrala positioner. Nära samarbeten med såväl sittande styrelser som rektorer torde därför vara absolut nödvändiga. En utökning av antalet ledamöter i nomineringsgrupperna bör också övervägas om denna ordning införs.
Läkarförbundet ställer sig tveksamt till om införandet av lokala nomineringsgrupper löser fler problem än det genererar. Möjligheten att istället förtydliga hur nuvarande samrådsförfarande ska gå till bör utredas.
Vad gäller storleken på lärosätenas styrelser anser Läkarförbundet att respektive lärosäte bör ha möjlighet att fastställa antalet ledamöter, men att det minimala respektive maximala antalet bör regleras.
Sveriges läkarförbund
Avdelningen för politik och profession
Kåre Jansson, Utredningschef
Malin Wreder, Utredare