Läkarförbundet har inget att invända mot att ansvaret för hemsjukvården förs över till kommunerna och att den ekonomiska regleringen sker i de former utredningen föreslagit. Detsamma gäller förslagen om kostnadersättning för personer som vistas tillfälligt i kommunen. Däremot anser förbundet att utredningens slutsatser inte är tillräckligt väl underbyggda i de delar som avser läkarmedverkan i den kommunala hemsjukvården och formerna för den.
Hemsjukvården förväntas få ökad betydelse och omfattning i framtiden. Det är bl.a. en följd av att de äldre blir fler. Alltmer kvalificerad sjukvård avses också kunna utföras i hemmen och i särskilda boenden.
Utredaren har bl.a. haft i uppdrag att utvärdera landstingens avtal om läkarmedverkan i kommunernas hälso- och sjukvård och bedöma effekterna av bestämmelsen i 26 d § hälso- och sjukvårdslagen om att landstinget ska sluta avtal med kommunerna inom landstinget om omfattningen av och formerna för läkarmedverkan.
Uppdraget i denna del kan enligt Läkarförbundets mening inte tolkas på annat sätt än att utredaren ska pröva om den aktuella lagstiftningen fyllt sitt syfte. Det innebär att bedöma om läkarvårdens funktionssätt i hemsjukvården förbättrats som en följd av att 26 d § införts i hälso- och sjukvårdslagen (HSL). Om så inte är fallet ska åtgärder föreslås. I första hand ska då frågan om kommunala läkare bedömas, men utredaren har varit oförhindrad att pröva och föreslå även andra lösningar.
I förarbetena till det aktuella lagrummet konstaterade regeringen att kraven på hemsjukvård har ökat i takt med att allt fler önskar få sin vård och omsorg i hemmet, även vid svåra sjukdomar, samt att en allt större andel av vården sker utanför sjukhusen. Vidare konstaterades att hemsjukvårdspatienter träffar sin läkare mer sällan än andra i samma ålder, trots att de kan antas ha relativt sett större vårdbehov. Det är mot den bakgrunden reglerna i 26 d § HSL infördes och trädde i kraft den 1 januari 2007.
I Socialstyrelsens lägesrapport år 2008 konstaterades dock att det fortfarande fanns brister när det gällde läkarmedverkan inom kommunal hälso- och sjukvård. Bristerna ansågs bero både på läkarbrist och på att det saknades avtal om läkarmedverkan. I Socialstyrelsens senaste lägesrapport år 2011 framgår att tillgången på läkare för personer som bor i särskilda boenden alltjämt är bristfällig.
Utredaren konstaterar att avtalen enligt 26 d § HSL fungerar, men också att det finns problem med bristande kontinuitet. Bedömningen bygger i huvudsak på intervjuer med landstingsdirektörer med hälso- och sjukvårdsansvar samt socialchefer. Någon undersökning av avtalens innebörd och tillämpning, eller bedömning av dess faktiska effekter i den praktiska hemsjukvården, har inte presenterats. Läkarförbundet menar att en sådan utvärdering är en viktig del av underlaget. Först härefter finns förutsättningar att analysera olika lösningar och bedöma om gällande lagstiftning är tillräcklig eller behöver kompletteras.
Sveriges läkarförbund ser en möjlighet är att använda systemet med vårdval i primärvård för att vid behov styra läkarresurser till hemsjukvården. Här ska dock inflikas att primärvård i hemmen är resurskrävande jämfört med annan primärvård. De medicinska frågeställningarna är ofta komplicerade. Behovet av anhörigstöd- och samtal är stort. Det innebär att i genomsnitt två hembesök kan uträttas under en för- eller eftermiddag. Under samma tid kan 6-10 patienter tas emot på vårdcentralen. En aktiv distriktsläkarjour nattetid innebär också en hög frånvaro från mottagningarna dagtid. Om en effektiv styrning av primärvården mot hemsjukvård ska vara möjlig, förutsätts att detta beaktas när huvudmännens inbördes kostnadsansvar definieras och då ersättningsnivåerna i vårdvalssystemen bestäms.
Sammanfattningsvis anser Läkarförbundet att det finns för lite underlag för bedömning av frågan om den aktuella lagstiftningen fyllt sitt syfte och därmed också om kommunen ska ges befogenhet att anställa eller på annat sätt tillhandahålla läkare. Läkarförbundet föreslår därför att Socialstyrelsen ges i uppdrag att göra en grundlig utvärdering av hur läkarmedverkan fungerar i hemsjukvården utifrån kvantitativa och kvalitativa patientaspekter.
Sveriges läkarförbund
Avdelningen för Politik och profession
Kåre H Jansson, Utredningschef
Olle Högrell, Utredare
PP 40/11