Redan år 2004 antog Läkarförbundet sitt policyprogram för IT i vården. Trots att det har några år på nacken är det påfallande aktuellt. Programmet utgår från den IT-utveckling som då kunde anas. Bland annat säger vi att:
 |
IT-stödet måste utformas utan avkall på patienternas sekretess och integritet.
|
|
Nya IT-system ska inte kunna införas om de inte är snabbare och säkrare än de som redan finns.
|
|
Systemen ska underlätta läkarnas vardagsarbete och vara anpassade efter verksamhetens behov. |
|
Systemen ska inte behöva övervakas utan måste varna för fel och potentiella brister i patientsäkerheten.
|
|
Data måste dokumenteras på ett strukturerat sätt för att undvika ett informationsöverflöd.
|
Ett prioriterat område
IT i vården har under senare år varit ett högt prioriterat område i den nationella hälso- och sjukvårdspolitiken. Genom den Nationella IT-strategin för vård och omsorg, som regeringen arbetat efter sedan år 2006, finns nu ett antal grundförutsättningar på plats.
Ett exempel är en katalog med enhetliga termer. Enligt planerna ska förändringstakten skruvas upp fram till år 2014, inom ramen för regeringens reform Den nationella e-hälsan. Arbetet ska inriktas mot införande, användning och nytta av IT-tekniken.
Missnöje inom vården
Tyvärr måste Läkarförbundet konstatera att våra grundteser ännu inte fått tillräckligt genomslag. Tillsammans med övriga vårdfack har vi gjort en undersökning (Vård IT-rapporten via Userawards) av hur de som arbetar med vårdens IT-system tycker att de fungerar. Resultatet visar ett stort missnöje och läkarna är den yrkesgrupp som är mest missnöjd. För läkarna är IT-systemen ett stort arbetsmiljöproblem. Se Läkartidningen 2011 nr 14.
Läkare måste vara en del i utvecklingen
Det finns en potential i dialogen med läkarprofessionen som hittills inte tagits tillvara.
Regeringens planer att öka förändringstakten väcker en oro att förtroendeklyftan kan växa sig allt djupare. Det är en oro som Läkarförbundet delar med övriga läkarorganisationer.
Läkarförbundet har under 2010 skickat två skrivelser till regeringen tillsammans med Läkaresällskapet och läkemedelskommittéernas samarbetsorganisation i Sverige (LOK). Skrivelserna pekar ut några perspektiv som måste var i fokus och det finns förslag till hur lagstiftningen behöver förändras. Och kanske viktigast av allt – krav på att regeringen måste ge ekonomiska resurser som ger läkare reella möjligheter att aktivt delta i förbättringsarbetet.