Utbildningsbidraget är för närvarande 15 500 kronor per månad. Det är inte sjukpenninggrundande och ger inte rätt till arbetslöshetsförsäkring, statlig tilläggspension, arbetsskadeförsäkring eller föräldraförsäkring. Men det innebär jobbskatteavdrag och är skattepliktigt. Om doktoranden blir sjuk eller förälder fortsätter utbildningsbidraget att betalas ut, men om doktoranden är anställd och blir gravid krävs minst åtta månaders sjukpenninggrundande inkomst för att få en föräldraersättning högre än grundnivån.
Underläkaren Sofia Olsson doktorerar på Karolinska Institutet (KI). Hon fick utbildningsbidrag efter att först ha finansierat sina doktorandstudier med ett stipendium på 8000 kronor per månad.
– Först kändes utbildningsbidraget som ett lönelyft, men senare började jag fundera på att skaffa barn och då insåg jag att det inte var pensions- eller sjukpenninggrundande.
Sofia Olssons handledare fick nya forskningsanslag och ville anställa henne, men administrationen gick inte med på det: ”vi ska inte anställa i förtid om de inte blir gravida.” Villkoret var alltså en graviditet.
När Sofia sedan blev gravid bakdaterade KI hennes anställningsavtal så att hon skulle få en fullgod föräldrapenning från försäkringskassan.
– Jag ombads ändå vara snabb när jag skulle få svar på mitt graviditetstest och det kändes såklart märkligt att administratörer skulle få information om det så tidigt. Jag ville heller inte klaga eftersom jag samtidigt var tacksam över anställningen, som ju innebar både högre lön och ersättning under föräldraledigheten, berättar Sofia Olsson.
KI vill tydliggöra villkoren
Clara Gumpert är dekan för forskarutbildning på KI. Hur tänker hon kring de doktorander med utbildningsbidrag som vill ha barn och inte vet hur de ska försörja sig som blivande föräldrar?
– Jag förstår oron och det är givetvis helt fel sätt att jobba så att anställningsavtalen bakdateras. Skulle jag få kännedom om hur och var det pågår så skulle jag kontakta berörd institution. Är det så att de blir behandlade på det sättet så är det självklart att vi ska stötta dem, vi har ju exempelvis en doktorandombudsman, säger hon.
KI arbetar med att göra utbildningsbidragets villkor så tydliga som möjligt för doktoranden.
– Vi införde en introduktionskurs år 2010 där doktoranderna får veta vilka deras rättigheter och skyldigheter är. Den måste alla doktorander gå för att göra halvtidskontroll. Information om försörjningsformer, inklusive utbildningsbidrag, finns även på hemsidan. Det är också viktigt att den enskilda doktoranden som blir behandlad fel träder fram, menar Clara Gumpert.
Men inte alla doktorander vågar protestera. Det är en skör situation där doktoranderna är beroende av sin handledare. Sofia Olsson vill vara anonym och heter egentligen något annat.
Utbildningsbidraget tas bort?
I oktober 2011 tog Göteborgs universitet bort utbildningsbidragen för sina heltidsdoktorander. De anställer dem med motiveringen att det ger doktoranderna bättre arbetsförutsättningar. Även Chalmers och Linköpings Universitet har fattat beslut om att fasa ut utbildningsbidragen.
KI har diskussionen öppen, men ser flera nackdelar, bland annat risken att andelen skuggdoktorander ökar.
– Nackdelen med att ta bort utbildningsbidraget är att det kan bli en högre tröskel för att bli doktorand, säger Clara Gumpert. Vi har tidigare sett att man tenderar att skjuta på antagning till forskarutbildning om man är osäker på forskargruppens finansiella situation. Doktoranden får då inte den trygghet det innebär att vara antagen till utbildningen.
Hon betonar att KI måste analysera effekterna om utbildningsbidraget tas bort:
– Med en större kostnad för att anta doktorander kan det finnas en risk att man tvekar, men personen i fråga är ändå igång med studierna. Om vi ändrar systemet måste vi naturligtvis följa upp detta noga.
Utbildningsbidraget är dessutom en kostnadsfråga.
– Frågan är vad forskarutbildningen vid KI får kosta, säger Gumpert. Idag lägger forskarutbildningsstyrelsen nästan 200 miljoner kronor på doktorander. Dessutom skjuter institutionerna och handledarna till bland annat datorer och lokaler.
“Som att jobba svart”
Ett argument för att behålla utbildningsbidraget är att forskningsperioden ska ses i ljuset av att det är en utbildning. Samtidigt behandlas vissa doktorander som anställda med en mängd arbetsuppgifter utanför deras egna avhandlingsprojekt.
– KI slipper betala arbetsgivaravgift, men doktoranderna får nackdelar när de blir sjuka eller vill skaffa barn eller bara få en rimlig pension. Man betalar skatt men annars är det som att jobba svart, menar Sofia Olsson.
Clara Gumpert invänder mot detta:
– Så är det absolut inte. Det här är den högsta akademiska utbildningen i Sverige och en utbildning med försörjningsstöd. Det är en investering i dig själv och din fortsatta karriär. Ingen betraktar en doktorand som fullt anställd. Det är en utbildning, säger hon.
Sofia Olsson tjänar nu 24 000 kronor i månaden, vilket är betydligt lägre än hennes tidigare kursare som arbetar kliniskt. Hon jämför också sin situation med läkare som doktorerar inom ramen för sin kliniska anställning och med lön på motsvarande nivå.
– Det borde ligga i KI:s intresse att rekrytera läkare till forskning med löner som kan konkurrera med vad man får inom kliniken. Det är inget som säger att en specialist skulle vara bättre på att forska än en läkarstudent. Alla är nybörjare i början, säger Sofia Olsson.
Förutom att stå utanför trygghetssystemet och få sämre ersättning än sina kollegor i klinisk tjänst finns en löneaspekt även på lång sikt. De medicinare som vill börja doktorera tidigt kan räkna med att få en fördröjd löneutveckling och det är tveksamt om det för läkare överhuvudtaget lönar sig att disputera.
– När jag räknar på livslön känner jag att det inte är värt att doktorera förrän senare, säger Sofia Olsson.
KI känner väl igen de här utmaningarna:
– Det är ett jätteproblem. Det är en oerhört viktig fråga att se till att de forskarstuderande medicinarna får en rimlig löneutveckling, säger Clara Gumpert. Vi vill ju såklart lyfta fram att forskarutbildningen har ett värde trots att det kan bli ett glapp i lönestegen ett tag, men att det kan löna sig i längden.
Maria Brolin, journalist, Stockholm
SYLF kommenterar:
Doktorander är ekonomiskt och akademiskt helt beroende av handledare och fakultet, ett beroende som är mer påtagligt om man doktorerar på heltid. Det är därför viktigt att universitet och högskolor arbetar för tydliga lokala regelverk och en kultur där doktorander som hamnat i trångmål vågar träda fram så att oegentligheter kan rättas till i stället för att bli normbildande.
Den introduktionskurs KI startat för att bland annat informera doktorander om deras rätt- och skyldigheter är ett lovvärt initiativ. Om kursen också gavs till blivande doktorander skulle de vara bättre rustade att påverka sina villkor inför antagning och utformning av individuell studieplan. Den blivande doktoranden måste ta ett stort eget ansvar och våga begära drägliga villkor, men det bör också ligga i lärosätets intresse att skapa goda förutsättningar för framtida doktorander.
Om en heltidsdoktorand finansierad med två års utbildningsbidrag följt av två års doktorandtjänst blir förälder mitt under sin doktorandtid riskerar detta att få stora privatekonomiska konsekvenser. Detta är ett skäl till att utbildningsbidrag bör tas bort och ersättas med doktorandtjänst från dag ett. Att ett lärosäte väljer att anställa gravida doktorander kan ha sin bakgrund i att lärosätet då slipper betala ut utbildningsbidrag under föräldraledigheten, något man annars är bunden att göra enligt Förordningen om utbildningsbidrag för doktorander. Om doktoranden hunnit vara anställd i minst åtta månader innan beräknad förlossning berättigar det till reguljär föräldrapenning och belastar inte arbetsgivaren.
SYLF anser att forskning och forskarutbildning bör ske inom ramen för en anställning, antingen inom universitet och högskola eller hos annan arbetsgivare. Att dagens högskoleförordning öppnar för annan finansiering är olyckligt och bör endast utnyttjas i undantagsfall. Lärosäten som avskaffar utbildningsbidrag och stipendiefinansiering gör en tydlig markering att forskning och forskarutbildning prioriteras, en markering som SYLF anser är nödvändig om fler unga läkare ska satsa på en vetenskaplig karriär i framtiden.