Nyligen beslutade regeringen om en översyn av läkarutbildningen, ett beslut som var väntat. Uppdraget innebär att se över hela vägen fram till legitimation och inkluderar därför också AT. Orsakerna till utredningen är flera. EU har länge kritiserat Sverige för att inte följa yrkeskvalifikationsdirektivets krav på en sexårig läkarutbildning. Riksrevisionsverket har påpekat det olyckliga dubbla huvudmannaskapet mellan stat och landsting som råder för grundutbildningen och AT. Högskoleverket har bland annat haft synpunkter angående kvalitetssäkringen av AT och reglerna och styrningen av AT-tentan.
Från professionens sida har åsikterna varit delade. Många vill värna om en tjänstgöringsperiod under eget ansvar, skiljd från den praktik som ingår i utbildningen. Kvalitetsbrister, långa väntetider som fördröjer tiden fram till legitimation och specialistkompetens och det faktum att kollegor från vissa EU-länder inte får göra AT trots att viljan och ibland behovet funnits har fått andra att fundera på om AT:s tid inte är förbi. Frågan är mångfacetterad och den rådande strukturen verkar hämmande, vilket medför att det är svårt att tänka nytt.
Parallellt med utredningen av grundutbildningen sker en översyn av den specialitetsindelning som rått sedan 2006. Socialstyrelsen planerar för en indelning där grenspecialiteterna tas bort till förmån för basspecialiteter med en bred och gemensam kunskapsbas för närliggande specialiteter. Tilläggsspecialiteterna blir kvar och utökas. Syftet är att ytterligare stärka tanken om att specialistläkaren ska ha en bred baskompetens men också expertkunskap inom sitt område. När den nya indelningen av specialiteter är kvar följer arbetet med att formulera föreskrifter och målbeskrivningar.
Specialitetsindelningen har kritiserats. Indelningen har ansetts innebära ett resursslöseri då läkaren, som ska bli specialist inom en grenspecialitet, tvingats lägga mycket tid på att inhämta kunskaper för att uppnå de mål som krävs för basspecialiteten och som vederbörande sedan inte kommer att omsätta i praktik.
SYLF ser ett behov av båda utredningarna och välkomnar initiativen. För SYLF är det viktigt att vägen till specialist blir rakare, att det tydliggörs vilken kompetens en legitimerad läkare respektive en specialistläkare ska ha och att verksamheterna utformas så att målen kan uppnås inom en rimlig, utsatt tid. Hur varje enskild termin eller del av kompetensutvecklingen utformas är mindre viktigt. Därför är det synd att de båda utredningarna inte gift sig med varandra så att översynen blir en och samma och synar hela läkarens resa, från nyantagen läkarstudent till färdig specialist.
Lena Ekelius, ordförande SYLF