”Då bomben smäller är det för sent att börja träna”



Obeskrivliga och fasansfulla kom nyheterna från Norge till oss den 22 juli i år. Sjuttiosju människor hade bragts om livet och många skadats svårt, de flesta unga. När konsekvenserna av terrorattentaten började sjunka in gick tankarna till kollegorna i Oslo. Hur klarade de arbetet? Knut S. Isaksen var ledare för traumateamet vid Ullevåls sjukhus.


Ullevål

Bildtext: Vi är inte isolerade och skyddade från masskadehändelser i de nordiska länderna, säger Knut S. Isaksen (i mitten längst bak), traumateamledare vid Ullevåls sjukhus. All akutpersonal bör träna för en liknande händelse. Foto: Andrea Gjestvang.

 

Strax efter att Isaksen börjat sitt jourpass på fredagseftermiddagen kom meddelandet om en explosion i centrala Oslo: ”Många döda, många skadade och helt oöverskådligt.” Traumalarm utlöstes då och alla lediga nyckelpersoner i personalen kallades in.

När vi efter några timmar fick vi veta att det var skottlossning på Utöja med många dödsoffer var personal redan mobiliserad, berättar Knut S. Isaksen.

Patienter på akutmottagningen och IVA evakuerades och respiratorkrävande patienter flyttades till andra sjukhus. På akuten bemannade man sex platser för instabila patienter i behov av akutkirurgi.

Som teamledare ledde jag det inledande arbetet i traumarummet, men blev snart upptagen med en patient som behövde kirurgi, berättar Knut S. Isaksen. En överläkare vid traumaavdelningen tog då över ansvaret för triagering och en annan läkare för arbetet i traumarummet och övervakningen av operationsteamen. En ortoped tilldelades rollen som team builder och ansvarade för sammansättningen av traumateam allteftersom mer personal anslöt.

Traumateamet väl förberett

Ullevål är regionalt traumacentrum för sydöstra Norge, vilket omfattar 2,7 miljoner människor. Varje år tar traumateamet emot mer än 1200 patienter, varav många med penetrationsskador.

Sjukhuset har nog, med skandinaviska mått, god erfarenhet av att hantera sådana skador, menar Isaksen. Jag tror att vi var så väl förberedda som man kan vara i ett fredligt land som Norge.

Alla läkarna i traumateamet har gått ATLS-, krigskirurgi- och DSTC-kurser. Åtta allmänkirurger och ortopeder är certifierad som traumateamledare och alla dessa tränar regelbundet akutkirurgiska tekniker på obduktionsavdelningen. Varje vecka går traumateamet igenom alla patienter de tagit emot och diskuterar behandling och förbättringspotential. De videofilmas också varje vecka och granskas med fokus på samarbete och kommunikation.

Kapacitet att ta emot fler

Hade då sjukhuset tillräckligt med resurser vid terrorattentaten den 22 juli?

De första 20 minuterna var den kritiska fasen, berättar Knut S. Isaksen. Alla de första patienterna var omedelbart behandlingskrävande. Allt eftersom mer personal tillkom blev utmaningen mer av logistisk natur. Det fanns till slut mer personal än vad som behövdes. Intensivvårdskapaciteten överskreds aldrig och sjukhuset hade kapacitet att ta emot betydligt fler svåra skador.

Totalt under det första dygnet inkom tio patienter från Oslo centrum och 15 från Utöja och under helgen kom ytterligare sex patienter från Utöja. Sju av patienterna från centrala Oslo var i behov av större kirurgi vid ankomst medan alla patienter från Utöja krävde kirurgiska ingrepp, varav flera av akutkirurgisk natur. Mer än 80 patienter med lindriga skador sköttes av Oslos legevakt och 35 patienter behandlades vid närbelägna sjukhus. Några av dem var allvarligt skadade och fördes till Ullevål efter initial stabilisering.

Minimal acceptabel vård

Vad tycker Knut S. Isaksen var svårast att hantera den 22 juli?

Den mental omställningen från "bästa möjliga vård" till "minimal acceptabel vård". Vi är upplärda att prioritera strikt vad gäller tillgängliga resurser av radiologi, kirurgi och intensivvård. Icke livshotande skador blev omhändertagna efter de akutkirurgiska åtagandena och i vissa fall senare än de normalt skulle ha tagits hand om.

Isaksen fortsätter dock sitt resonemang:

Mitt i de fruktansvärda, grymma och, för oss norrmän, surrealistiska händelserna var det underbart och meningsfullt att få vara med och rädda många unga människors liv. Stämningen på sjukhuset var genomgående professionell och vi som dagligen deltar vid behandling av svårt skadade patienter fick stöd av en underbar enhet som sattes i rörelse på alla nivåer i organisationen.

Hur hanterar personalen händelserna nu efteråt?

I det akuta skedet var nog de flesta teammedlemmarna helt fokuserade på livräddande behandling och de egna känslorna hamnade i bakgrunden, säger Isaksen. Allteftersom patienterna vaknade upp och de anhöriga involverades gick det nog mer upp för oss vad dessa ungdomar hade varit med om. Då var det inte längre lika lätt att hålla känslorna borta.

All personal på sjukhuset erbjuds nu vägledning och samtal med utbildad personal.

För oss som stod på akutmottagningen den 22 juli har behandling och uppföljning av patienter på många sätt varit terapi nog, menar Isaksen.

Arbetet utvärderas

Ledda arbetssituationen till att personal fick ansvar utöver sina befogenheter och kompetens?

Ingenting tyder så långt på att läkare och vårdpersonal har varit i sådana situationer. Man måste vara medveten om att Ullevål som regionalt centrum är bemannad med erfarna läkare, även i den primära jourlinjen.

Ullevåls sjukhus utför nu en omfattande utvärdering av arbetet kring den terrorattentaten. Preliminärt visar den att sjukhuset har gett snabb och högkvalitativ vård.

Vi har visat att sjukhuset har kapacitet och kompetens för masskadehändelser, säger Isaksen. Det betyder inte att allt har varit perfekt och det kommer säkert att bli ändringar i beredskapsplaner och rutiner allteftersom utvärderingen blir klar.

Systematisk utbildning krävs

Vad kan andra läkare lära av Ullevåls erfarenheter från terrorattentaten?

Vi är inte isolerade och skyddade från masskadehändelser i de nordiska länderna, säger Isaksen. All sjukhuspersonal och personal i den prehospitala akutkedjan bör träna för en liknande händelse. Den dagen bomben smäller är det för sent att börja träna.

Knut S. Isaksen kan inte nog betona vikten av utbildning och ständig fortbildning för att kunna erbjuda en högkvalitativ vård:

För att göra ett bra jobb i en masskadehändelse krävs systematisk utbildning, både på individ- och gruppnivå, säger han. Bra och realistiska beredskapsplaner är en självklar förutsättning. Kompetens för att hantera sådana situationer finns inte utan vidare, men är vid Ullevål en följd av ett systematiskt arbete under många år.

 

Johanna Sandlund, ST-läkare, Stockholm

 

 

 

Senast uppdaterad 2011-12-22