Sommar. Ledighet. Vatten. Bad. Sol. Smultron. Gräsmatta. Promenad. Bryggor. Stenar.
Så vi säger att jag tycker om dig, men det finns sidor som jag inte står ut med. När jag var ung sa min bästa vän ”Annika, han måste flyga med dig, högt, och kan han inte det, ska han åtminstone beundra dina konster och inte hålla dig tillbaka”.
Semester. Jordgubbar. Födelsedag. Midsommar. Öl. Hängmatta. Sill. Ljusa nätter.
Men jag känner mig uppnaglad, fastsatt med spetsiga nålar, en uppspänd fjäril. Jag menade aldrig att undanhålla något – är det att ljuga? – men jag var inte otrogen! Vad är början och slutet på en relation? När vet man att det vore bättre att lämna varandra ifred?
Solbränna. Blöjor. Kyssar. Flugor. Kottar. Getingar. Äpplen. Fotboll. Grilla. Flagga.
När sårar man mer än tröstar den andre? När bör man gå skilda vägar för att inte skada ännu mer den man aldrig ville såra? När ska jag bli nöjd? När ska jag sluta fundera, skapa fred, vila i nuet? Hur gör alla andra? Min vilsenhet dödar. Och så kommer det. Självkritiken. Självförakt. Älskade vän, hur är det? Jag uppträder kall för att överleva.
Nyheter. Bomb. Regeringsbyggnad. Gärningsman. Politik. Döda. Unga. Läger. Utøya.
En isdrottnings ansikte. Kan man gömma sig så att man försvinner? Kan man stänga dörren för hårt så att ljuset aldrig når in?
Skjutvapen. Går sönder. Oskyldiga. Galenskap. Våldsdåd. Terrorist. Rädsla.
Kan man göra sig så osynlig att man blir tillintetgjord? Kan en överlevnadsstrategi bli ens död? Känslor går att behärska, men det är svårt. Medierapporteringen sköljer över oss. Mycket lämnar mig oberörd. Men inte detta.
Oåterkalleligt. Brott. Mänskligheten. Ofattbart. Psykiskt sjuk. Rasism. Extrem. Ensam.
Närheten är påtaglig. Resten stannar upp. Följer händelserna minut för minut. På något bakvänt sätt finns en tillfredsställelse i att vara delaktig. Känner mig verklig, levande, att jag bryr mig och inte är likgiltig.
Massaker. Beräknande. Förundersökning. Kartläggning. Gödsel. Polen. Förberedelse.
Likgiltighet är en yta, men bakom varje yta finns ett djup. Ser in i en framtid som inte är min. Skrämd av blindheten, rädd att såra, vill jag skona människor från mig själv. Min kluvenhet är stor. En avgrund öppnar sig ibland mellan tankarna och känslorna. Mitt fall och min sorg.
Familj. Rättegång. Demokrati. Rättsstat. Fanatism. Intolerans.
Vad är hat? Ibland tror man att man hatar. Men det finns dem som hatar bortom all rimlighet. Som drivna av sitt hat är beredda att döda. När någon älskad dör, vet man plötsligt på riktigt vad kärlek är och sorgen efter den saknade borrar sönder ens inre.