Sista anhalten på AT-tjänstgöring



Så har jag då nått sista anhalten på min AT-tjänstgöring, Vårdcentralsplaceringen. Sex månader ska spenderas bland värkande ryggar, sjukskrivningar och förkylda ungdomar som söker på tredje dagen.


En allmänläkare måste veta i princip mycket om allting och jag har stor respekt för den specialiteten. Det är först nu som man inser hur lite man kan. Jag har ännu inte riktigt lärt mig hantera typpatienten. Ni vet de som söker med yrsel, ont i hela kroppen, förstoppning, diarré, feber, och som blir otroligt besviken när det enorma blodprovspaketet man beställt utfaller helt normalt. De flesta patienterna är dock snälla och har överseende med ens kunskapsluckor. Undantaget möjligen den äldre dam som då jag ringde upp för att höra hur hon mådde, bad mig sluta ringa då hon redan sagt att hon "inte vill köpa något". En annan intressant sak som jag ännu inte fått ordning på är hur man ska ropa upp patienternas namn i väntrummet. Jag kör för tillfället med att enbart säga förnamnet. Tidigare ropade jag upp deras fullständiga namn, men kände mig tvungen att ändra taktik när jag hade en patient med samma namn som en avdankad svensktoppsartist, vilket ledde till en del muntra miner i väntrummet. För övrigt är det plugg till AT-tentan som gäller. Man kan lära sig mycket genom att plugga. Jag har t ex börjat ta kalcium på nästan alla patienter som kommer med diffusa symptom, tack vare alla gamla tentor. Men ibland undrar man dock hur de som konstruerat tentorna har tänkt. Nej, jag palperar inte brösten på alla patienter på vårdcentral. Och jag tänker inte memorera alla dopaminerga banor i CNS eftersom det då kan ta plats från andra viktiga lärdomar. Typ hur man ropar ut namnet i väntrummet på bästa möjliga sätt.

Senast uppdaterad 2012-11-23