Sverige har sedan snart ett och ett halvt år varit indragna i en juridisk process gällande vilken yrkeskvalifikation som ska gälla för s.k. allmänpraktiker från EU, inom den svenska sjukvården.
I EU-direktivet gällande ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer för s.k. allmänpraktiserande läkare, har Sverige alltid haft inskrivet i bilagan det vi kallar Europaläkare. Detta samtidigt som man organisatoriskt och professionellt utvecklat och använt den svenska specialistkompetensen i allmänmedicin som bas för den medicinska kompetensen inom primärvård i Sverige.
Svenska Distriktsläkarföreningen och Sveriges Läkarförbund har sedan anmälan till EU-kommissionen via alla nationella och internationella fackliga kanaler arbetat för att juridiskt göra vår specialitet jämställd med andra specialiteter med ett krav på att flytta yrkeskvalifikationen för allmänmedicin i EU- direktivet till den artikel som beskriver övriga medicinska specialiteter så att de blir jämställda.
I mars i år tvingades vi ändra vår strategi då vi kunde konstatera att vår specialitet inte kan och får jämställas juridiskt med andra specialiteter. Detta samtidigt som EU-kommissionen ställde ett ultimat krav på den svenska regeringen att antingen välja att ha kvar Europaläkarkvalifikationen eller föra in den svenska specialistkompetensen i allmänmedicin i direktivets bilaga. Vi tvingades då konstatera att det ännu inte finns några förutsättningar att vår specialitet kan jämställas med andra specialiteter i direktivet då allmänmedicinen är unik och är den enda obligatoriska medicinska disciplinen i EU-lagstiftningen. Detta innebar att vår fackliga strategi ändrades till att primärt verka för att europaläkarkompetensen måste bort i svensk lagstiftning och att regeringen anmäler den svenska specialistkompetensen i allmänmedicin till bilagan i direktivet. Skälen till detta var primärt att vi insåg att det juridiskt skulle vara omöjligt att särskilja och lyfta specialiteten i allmänmedicin ifrån EU-läkarkompetensen vilket var vårt primära mål samt att Sverige då som ett av endast fyra kvarvarande EU-länder skulle fortsätta att vara en garant för att den låga EU-läkarkompetensen skulle vara kvar som en naturlig del av primärvård i Europa och i Sverige.
Svenska regeringen har bestridit EU:s krav, men accepterade för någon vecka sen kommissionens krav, vilket inkluderar att välja en av kompetenserna som beskrivits ovan. Detta har nu av media annonserats som att svenska regeringen gett upp allmänläkarfrågan, vilket i det här perspektivet blir vilseledande. Regeringen har gett upp sitt motstånd mot att ha en egen rätt till att använda två olika yrkeskvalifikationer och måste nu, under de närmaste månaderna, falla till föga och författa ett svar till EU-kommissionen om hur man kommer att hantera den här frågan så att kommissionens krav åtgärdas inkluderande kravet på att välja en allmänmedicinsk yrkeskvalifikation. Som har framgått av det brev som regeringen tillsänt Kommissionen kommer det förslag regeringen lägger till riksdagen innebära att allmänläkare från övriga EU/EES som vill arbeta i Sverige automatiskt kommer att få yrkeskvalifikationen "specialist i allmänmedicin" i stället för som nu yrkeskvalifikationen "Europaläkare", då den senare föreslås tas bort i den svenska regleringen.
En viktig slutsats är att det framöver kommer att bli viktigare för arbetsgivare att göra noggranna individuella kompetensbedömningar. Detta är redan fallet för ett flertal andra specialiteter, men nu blir det också viktigt att ha detta i åtanke när man nyanställer specialister i allmänmedicin. Enligt förslaget kan en läkare som hösten 2012 har ett nyutfärdat specialistbevis i allmänmedicin ha en utbildning som är tre-, fyra- eller femårig beroende på i vilket EU/EES-land hon/han utbildat sig, vilket redan är fallet inom många andra specialiteter.
Svenska distriktsläkarföreningen och Sveriges läkarförbund har kontinuerliga kontakter med berörda regeringstjänstemän och kommer att få ha synpunkter på detta arbete, som bland annat då innebär att regeringen måste välja en kvalifikation. Frågan kommer att avgöras de närmaste månaderna och vår bedömning är att förutsättningarna att nå framgång finns.
Ove Andersson
Ordförande DLF