För mer än två år sedan gick MSF ut med en förfrågan till alla medicinska fakulteter i landet för att se om man hade en handlingsplan för om en student blev MRSA smittad. Det visade sig att det fanns klara brister på detta område och på många orter hade man inställningen att MRSA bland studenter inte var ett så stort problem, snarare ett obefintligt problem och därför inte krävde en plan.
Frågan har under senaste året aktualiserats på nytt då man på några orter i landet genomför MRSA-screening av studenter inför kliniska placeringar och fortfarande har bristfällig information om vad som skulle hända om en student var MRSA positiv.
Även om frågan nu hängt med under lång tid och många fakulteter fortfarande hänvisar till problemet som ett 'man löser då det inträffar' tycker MSF det fortfarande är mycket viktigt att studenterna känner sig trygga trots MRSA screening och man arbetar ffa med frågan lokalt.
MRSA -en lathund
Handläggning av sjukvårdspersonal/kandidater som är MRSA koloniserade?
Huvudregeln är att MRSA-bärare som är positiva vid provtagning men inte
har någon individberoende riskfaktor kan utföra vårdtagarnära arbete. I bedömningen av den enskilde individen är det den behandlande läkaren som bedömer individberoende riskfaktor hos MRSA-bäraren, informerar och ger förhållningsregler enligt smittskyddslagen. Den behandlande läkaren bör alltid samråda med smittskyddsläkare, läkare i infektionsmedicin, vårdhygien och vid behov skolhälsovård samt eventuellt annan expertis. Många aspekter måste bedömas individuellt, exempelvis smittrisker och restriktioner i arbetet, tidsplanering av fortsatta kontroller, eventuell möjlighet till eradikeringsbehandling eller andra speciella rehabilteringsåtgärder. MRSA-bärare ska följa de förhållningsregler och hygienföreskrifter som den behandlande läkaren ger.
•Vårdpersonal med hudlesioner eller andra individberoende riskfaktorer bör vid behov
snarast remitteras till en lämplig specialist.
•MRSA-bärarens närmaste chef bör vara informerad om MRSA bärarskapet, vilket
alltid förutsätter att MRSA-bäraren har gett sitt medgivande till det.
•MRSA-bäraren bör alltid erbjudas psykosocialt stöd.
Vilka restriktioner råder för patientnära arbete?
MRSA-bärare utan individberoende riskfaktorer kan fortsätta att utföra vårdtagarnära arbete, om det inte är på en riskenhet, förutom i följande situationer:
•Vid symtomgivande infektion som har orsakats av MRSA
•Vid aktuell behandling av bäraren med antibiotika som hans/hennes MRSA-stam är
resistent mot.
•När MRSA-bäraren har hudlesioner, akut övre luftvägsinfektion eller rinit som har
orsakats av allergi eller överkänslighet.
För att arbeta på en riskenhet bör MRSA-bärare vara negativa vid flera MRSA-provtagningar i följd innan de återgår till vårdtagarnära arbete. De bör även fortsättningsvis kontrolleras regelbundet så länge de arbetar på enheten. Kunskapen om bärartidens längd är ofullständig och det går därför inte att ange ett lämpligt tidsintervall, utan detta måste anpassas efter varje individuellt fall.
Hur följs jag upp?
MRSA-bäraren bör regelbundet provtas, kontrolleras och informeras av den behandlande läkaren. Kontrollerna bör pågå så länge personen är MRSA positiv
i prov och minst 12 månader efter det att personen blivit negativ och hudfrisk. Efter 12 månaders negativitet i provtagningar bör den behandlande läkaren, i samråd med hygien- och smittskyddsläkare göra en förnyad bedömning av smittsamhet och fortsatta kontroller.
Får jag någon ersättning om jag blir smittad?
I de flesta fall utgör kolonisering av MRSA hos vårdpersonal/kandidater inget hinder för fortsatt patientnära arbete. I de fall där ytterligare faktorer gör att patientnära arbete är olämpligt kan personen av arbetsgivaren omplaceras till andra arbetsuppgifter där MRSAsmittan inte utgör något hinder. I de fall omplacering inte är möjlig kan MRSA-bäraren avstängas från arbetet/studierna. ”Enligt Allmänna bestämmelser (AB 05) som är en del av huvudöverenskommelsen om lön och allmänna anställningsvillkor m.m. (HÖK), den centrala överenskommelsen som gäller för det stora flertalet anställda i kommun och landsting. Ersättning enligt AB 05 förutsätter att arbetsgivaren är informerad om arbetstagarens MRSA-smitta.”
”Enligt smittskyddslagen. Ersättning ges då i form av smittbärarpenning
enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare.”
I de fall arbetstagaren har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom orsakad
av MRSA gäller samma regler för ersättning som vid annan sjukdom enligt lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL), eller lagen (1962:38) om allmän försäkring (AFL).
I de fall en MSF ansluten student smittas av MRSA och missar 75% av sin termin utgår ersättning via SalusAnsvar kritisk sjuk.
MRSA-dokument