Vårmöte 2000

BACKLASH

 

Den förste april hade KLF Sveriges Kvinnliga Läkares Förening vårmöte på temat Backlash !?

Christina Berntsson KLF:s avgående ordförande öppnade mötet med att konstatera att det nu är 130 år sedan universiteten öppnades för kvinnor. Kvinnor utgör idag 58% av studenterna över 120-poängsnivån på våra universitet. Men sedan tycks något hända i karriären eftersom bara 10% av professorerna är kvinnor, på medicinsk fakultet bara 8%.

Doc. Agnes Wold, moderator vid mötet inledde med att lyfta fram vårt samhälles benägenhet att förklara oförrätter med skuldbeläggande av den drabbade. "Blame the victim" används som förklaringsmodell inte bara vid våld och våldtäkter, utan även då det gäller löneskillnader och akademisk karriär.

Kvinnors låga löner rättfärdigades förr med att kvinnor inte orkar lika mycket som män. Sedan sades att löneskillnaderna mellan könen berodde på att kvinnor var lägre utbildade eller hade fel utbildning. Idag pekar man på att kvinnor arbetar i offentlig sektor. Skuldbeläggandet, att inte orka lika mycket som männen, att ha fel utbildning, eller att välja fel arbetsgivare internaliseras och vi kvinnor inser att vi är fel, har handlat fel eller har valt fel.

Det finns en seglivad myt om att kvinnors oförmåga att nå akademiska toppositioner beror på att de får barn. Agnes Wold pekade på utredning efter utredning från 70-talet, från 80-talet och från 90-talet som alla visar att den vetenskapliga produktionen bland kvinnor som har barn är lika med eller större än barnlösa kvinnors vetenskapliga produktion. Dessutom gör kvinnor som har barn en bättre karriär än de som inte har barn. Familj och barn utgör en skyddsfaktor för kvinnors hårda karriärvillkor.

En stor utredning (Kaplan 1993) bland mer än 4 000 forskande amerikanska barnläkare visar att det är samma faktorer som styr den akademiska framgången för båda könen. De positiva faktorerna är tid och utrymme (på t.ex. ett laboratorium). De negativa faktorerna utgörs främst av kraven på direkt patientvård och kraven på undervisning. Kvinnor får mindre ledig tid att forska än män, alltså producerar de mindre, får mindre anslag och gör en sämre karriär. Det är emellertid en del i backlashstrategin att trivialisera och individualisera problemet. I Sverige är medelåldern vid disputation 38 år, för både kvinnor och män, men det är 2,6 gånger svårare för kvinnor att gå vidare i karriären och bli professor. Förklaringar till kvinnors svårighet att avancera i universitets världen och näringslivet söks hos kvinnan själv, hos andra (avundsjuka) kvinnor eller hos kvinnans familj. Förklaringen ligger i själva verket hos arbetsgivaren; fakulteten, forskningsrådet och klinikchefen.

Christina Florin, professor i kvinnohistoria vid Stockholms universitet berättade om kvinnliga akademiker och deras strategier vid förra sekelskiftet. När kvinnor fick tillträde till universiteten för 130 år sedan betraktades kvinnors utbildning som något privat och innebar inte tillträde till en akademisk karriärgång. Vid sekelskiftet utgjorde kvinnorna 10% av studenterna vi universiteten och konkurrensen blev uppenbar. Motståndet använde biologiska argument; lärda kvinnor betecknades som manliga, maninnor. Av de kvinnliga studenterna läste knappt 2/3 vid filosofisk, knappt 1/3 vid medicinsk fakultet, 1,5% vid teologisk och 1,2% vid juridisk fakultet. Att tolka lagen och besluta var manliga privilegier.

Christina Florin beskrev längtan efter lärdom, ett eget liv, oberoende och frihet bland sekelskiftets kvinnliga studenter. De bildade föreningar som blev ett eget politiskt rum för uppvaknande och medvetenhet. Med kunskap, ett vetenskapligt språk och med satir bedrevs kvinnokampen för rätt till tjänst, rätt till lika lön och rätt att rösta.

 

 


 

 

 

 

 

 

Gerd Lindgren, professor i sociologi vid Karlstads universitet talade om olika management modeller som numera avlöser varandra i allt snabbare takt. Vi håller på att skapa giriga organisationer utan buffertkulturer.

Människor behöver buffertkulturer annars rasar de ihop. Teambildning är tvärprofessionell och slår sönder undersköterskekollektiv och sköterskegrupper. Läkarna har en stark buffertkultur och besvarar organisationsförändringar med att sabotera "..vi har ändrat men vi gör som vanligt..".

Team blir ofta konkurrerande och feedback i den gamla buffertkulturen blir omöjlig. Man kan inte heller få feedback i ett team, det kan man bara få i den egna gruppen. Utan feedback i en buffertkultur (eller ett starkt nätverk hemma) börjar vägen mot utbrändhet.

Gerd Lindgren har bl.a. skrivit boken "Klass, kön och kirurgi". Boken grundar sig på sociologiska studier på en kirurgavdelning. Gerd Lindgren berättade om boken och beskrev en stark manlig homosocialitet, fylld av känslor. Bland (manliga) kirurger finns en bild av kirurgen som krigaren som trotsar alla faror.

Att dela denna bild med andra (manliga) kirurger stärker den manliga homosocialiteten, att dela den med kvinnor blir omöjligt. Rekryteringen är manlig, Senior behöver det "sociala viagra" som Junior tillför. Men när tekniken förändras sker en omförhandling av maktstrukturen. När Senior inte kan lära Junior "nintendo-tekniken" så kanske en kvinna duger som "socialt viagra". Men kvinnor blir ofta väldigt ensamma och har svårt att inordna sig i den här världen. En del intar en ständigt protesterande roll, men får idag stöd i smyg av andra kvinnor och överlever bättre nu än förr. Andra väljer att efterlikna männen och väcker därmed andra kvinnors aggression och blir till åtlöje.

Christina Norlin Mistander från Landstingsförbundet talade över ämnet "Våga diskutera genus - kräver jämställd vård jämställda läkare?" men hade hellre velat kalla det "Skämt, makt och myter - humor i ett genusperspektiv".

Christina Norlin Mistander talade om hur motståndet mot kvinnors karriär formuleras, vilka myter som kommuniceras och får prägel av att vara sanningar, axiom.

 

 


 

 

Bland både män och kvinnor kan man höra:

  • Men vi är ju ändå människor...
  • Vi behandlar minsann alla lika!
  • Men kompetens måste faktisktgå före kön!
  • Får man inte vara olika?
  • Det här är en generationsfråga.

Bland män kan man höra:

  • Det är min fru som bestämmer, har makten, är regeringen.
  • Jag ser inte kvinnor som kön.
  • Om det ändå funnes sexuella trakasserier.
  • Kvinnor vill inte satsa.

Bland kvinnor kan man höra:

  • Jag har aldrig haft problem med att vara kvinna.
  • Men vi är ju bara kvinnor här...
  • Det är synd om männen.

Christina Norlin Mistander hänvisade till Yvonne Hirdman, professor i kvinnohistoria som beskriver hur vårt samhälle formar kvinnorollen och mansrollen. Yvonne Hirdman menar att de båda rollerna hålls isär på samma sätt som man kan formatera olika disketter - en för Mac och en för PC.

Kvinnomaktutredningen (se Karolina 98/2 och 98/3, eller www.klf.se) visade tydligt hur det står till med jämställdheten i vårt samhälle. I maktutredningens svenska eliturval från 1989 är andelen kvinnor 13%. Inom den ekonomiska eliten saknas kvinnorna nästan helt. Den kvinnliga andelen var inom större privata företag 1% och inom statligt näringsliv 0%. Inom sektorn vetenskap beräknades procentandelen kvinnor inom makteliten 1989 till 7% och inom Organisationssverige till 12%.

Jämställdhet - jämlikhet

Begreppen 'jämställdhet' och 'jämlikhet' är svåra att hålla isär. Jämlikhet talar om alla individers lika värde. I politiska sammanhang avser termen ibland även individernas lika inflytande och lika sociala förhållanden.

Begreppet jämställdhet beskriver ett tillstånd som kan anses råda antingen när män och kvinnor har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter eller först när män och kvinnor har samma ställning och inflytande.

I vårt land är en kvarts miljon människor anställda i landstingsvärlden, av dessa är 81% kvinnor och 19% män (dvs. 4 / 1). Det finns många olika chefsnivåer och 48% av alla chefer är kvinnor och 52% är män. Det betyder att 1% av alla landstingsanställda kvinnor är chefer och 5% av alla landstingsanställda män. Vidare framkom att kvinnliga läkares löner i genomsnitt är 94% av manliga läkares löner.

Jämtegrering är ett begrepp som har skapats av Gertrud Åström och kan beskrivas av tre R:

R = Representation i både politik och verksamheter, bland beslutsfattare, verkställare och ledning, bland medarbetare, brukare, kunder, patienter ..

R = Resurser vad gäller tid och pengar och makt.

R = Realia, dvs. hur man verkligen gör, hur verkligheten är.

Christina Norlin Mistander kom under sitt fördrag in på mentorer och mentorsprogram. Inom landstingsvärlden och även inom universitetsvärlden satsas allt mer på detta för att utveckla ledarskap och ge en skjuts i karriären. Agnes Wold öppnade här en debatt om mentorsprogram

 

 


 

 

mens vara eller icke vara. Hon anmälde en starkt avvikande mening om mentorsprogrammens syfte och mål, om vilken roll de spelar i strukturen. Hon menade att de bör bekämpas och skrotas. Agnes Wold anförde det faktum att vi i dagens samhälle ansluter oss till meritokratiprincipen. Hon menade att mentorsprogram är till för att lära kvinnor att gena förbi denna princip. Männen behärskar redan konsten, men kvinnor måste lära sig. Det enda sunda vore att kämpa för att meritokratin ska bli en verklig princip i alla sammanhang. Mentorsprogrammen stödjer antimeritokratiska och ovetenskapliga tendenser. Nepotism och sexism riskerar därför att bli rumsrena processer. Agnes menade att mentorsprogram i grunden är kvinnofientliga, att det är oförskämt mot kvinnor att ordna dessa program. Våra meriter står sig väl i konkurrensen den dag meritokratiprincipen får vara allenarådande. Auditoriet deltog med liv och lust i debatten som blev mycket intensiv. Själv yttrade jag mig aldrig, jag kände mig en smula omtumlad och hann inte få ordning på mina funderingar. Orsaken är att jag i god tro, när jag accepterade mitt nuvarande chefskap, anslöt mig till ett mentorsprogram. Detta gjorde jag inte för att nå en position utan för att kunna göra något bra av den. Min mentor var, och är fortfarande en kvinna som är chef på en flygplats. Hennes hemvist är således utanför den struktur jag lever i. Jag är numera själv mentor till en man i ett annat mentorsprogram. Även om jag lätt kunde se Agnes' poäng så är alltså min egen erfarenhet en annan. Inget är bara svart eller vitt i vår värld.

Mette Jansson, andre vice ordf. i Läkarförbundet talade om strategier för att skapa goda villkor för kvinnliga läkare. Hon betonade den individuella förhandlingens betydelse. Hennes budskap var, så vitt jag förstod det, att vi har goda villkor. Jag blev så häpen att jag glömde anteckna.

Agneta Claesson Norell, st.f. JÄMO berättade om JÄMO's arbete och förklarade vad sexuella trakasserier egentligen är. Det betyder helt enkelt 'trakasserier på grund av kön'. Innehållet i trakasserierna behöver alltså inte vara sexuella. Det räcker att visa att könet varit orsaken till det som hänt.

 

 

 

 

 
Senast uppdaterad 2009-11-29
Medlemsrådgivning

Fackliga och juridiska frågor:
Mån-tors 9-17, fre 9-13

Tel: 08-790 35 10
medlemsradgivningen@slf.se

Frågor om medlemskap, avgifter och ändra uppgifter:

Telefon: 08-790 35 70
medlem@slf.se
Mån och ons 9-12 & 13-15
Tis, tors och fre 9-12