Jag är specialist i anestesiologi sedan 1992, och i smärtlindring sedan 1998. Disputerade 1995 på en avhandling inom smärtområdet och blev docent några år senare. Jag har tidigare haft en yrkeskarriär som omfattar de flesta Stockholmssjukhusen, vilket kan vara en längre resa än det låter! Sedan 2006 jobbar jag som klinisk forskare med läkemedelsutveckling på AstraZeneca i Södertälje.
Jag är dock fortfarande kliniskt och forskningsmässigt aktiv inom smärtområdet, och styrelseledamot i Smärtläkarföreningen sedan 2001. Att vara både kliniskt och forskningsmässigt aktiv är viktigt – det ena stimulerar det andra och det är en förutsättning för att utvecklingen ska gå framåt!
Att kvinnor och män skall kunna leva och arbeta på lika villkor har alltid varit självklart, alltsedan barnsben. Medvetenheten om skillnaderna har dock ökat alltmer under mina yrkesverksamma år. De attityder vi kvinnliga läkare möts av, både i karriärmöjligheter, löneutveckling och allmänt bemötande, beror ju ofta inte på något annat än kön, skillnaden (gentemot manliga kollegor), respektive likheten (gentemot sköterskor). Även om det går framåt inom många mätbara områden är attityderna oftast desamma som förr! Att öka allas medvetenhet och öppenhet för detta är en drivkraft! Och där behöver vi stötta varandra!
På fritiden umgås jag mest med familjen, man (civilingenjör) och våra tre tonårssöner, gärna ute i naturen och allra helst till sjöss.