Eva Oskarsson




Bor i Härnösand, sambon är forskare. Har en 25-årig son som är museolog och en 18-årig dotter som i augusti kommer hem efter ett år som utbytesstudent i Sydamerika. Alltid läst mycket böcker, är entusiastisk ridskoleelev och blir alltmer beroende av ”det goda samtalet”.

Efter en lätt världsfrånvänd, bokläsande barndom insåg jag något förbryllad, när jag var i de tidiga tonåren att människor inte värderas på lika villkor. Tänkte det måste ändå föreligga något missförstånd och har sedan dess, med varierande grad av framgång, fört jämställdhetsdiskussion med min omgivning. Är fortfarande förbryllad över hur samhället låta bli att ta till vara alla människors potential, ett ”oseende” som dessutom är kostsamt på alla plan. Ser så många missförhållanden som beror på att man inte räknar med, lyssnar på eller tar tillvara vad människan kan.

Väldigt konstigt.

Är geriatriker och nästan färdig specialist i allmänmedicin, arbetar med geriatrik i primärvården som ”Äldrevårdsläkare”. Har arbetat med hemsjukvård och boendepatienter både i Härnösand och i Sundsvall. Har arbetat både i väl fungerande verksamheter och sorgligt misskötta organisationer, där medarbetarna kämpar på heroiskt eller lämnar arbetsplatsen.

Har ett stort intresse för att utveckla äldresjukvården vilket lett till att jag under 2012 är tjänstledig från mitt kliniska arbete för att vara medicinsk rådgivare i äldresjukvårdsfrågor vid landstinget i Västernorrland. Det arbetet är av en helt annan karaktär än att vara kliniskt verksam, många nya tankar och insikter har jag fått. 

 
Senast uppdaterad 2012-05-05