"Vi kan inte bara stå bredvid och gnälla."

Madeleine Liljegren bild Madeleine Liljegren

29 år, Underläkare Norra Stockholms psykiatri, S:t Görans sjukhus, doktorand vid Lunds universitet
Läkarexamen: 2013 i Lund
Medlem i Läkarförbundet: Sedan 2008, ordförande i SYLF Stockholm
Fritid: Umgås med vänner och familj, bland annat sina tre systrar, resa, träna

När Madeleine kom in på läkarlinjen var hon så taggad att hon anmälde sig till Läkarförbundet innan terminen ens hade börjat. Och engagemanget har fortsatt. Idag är hon vid sidan om utbildningen, jobbet inom psykiatrin och forskningen, även ordförande i SYLF Stockholm.

– Jag har alltid varit en person som engagerar mig. Som ordförande i SYLF Stockholm får jag utlopp för mitt samhällspolitiska engagemang. Vi som är den nya generationen läkare måste upprätthålla det som förbundet har åstadkommit. Vi kan inte bara stå bredvid och gnälla, poängterar hon.
– Att vara ordförande i SYLF Stockholm är dessutom världens bästa ledarskapsskola. Ledarskap intresserar mig och jag kan absolut tänka mig att bli chef framöver, berättar Madeleine som har deltagit i flera ledarskapsutbildningar, bland annat via förbundet. Men fram till dess ska hon göra sin AT-tjänst på Karolinska och fullfölja sin forskning vid Lunds universitet. Hon är intresserad av strukturerna i hjärnan och hennes forskning handlar om sambandet mellan frontallobsdemens och brott. Hon försöka hitta strukturer, vilka delar i hjärnan som påverkar vissa demenssjuka att begå brott.

Fick bidrag till studier

Madeleine ser flera fördelar med sitt medlemskap och sitt engagemang i förbundet. Förutom kunskap inom politik och ledarskap har hon fått ekonomiskt stöd och personlig rådgivning från Läkarförbundet.
– När jag började på läkarlinjen hade jag redan avverkat en del studielån. Då fick jag bidrag från Läkarförbundets understödsfond, så att jag kunde fortsätta att studera. Jag har också fått bra hjälp från Medlemsrådgivningen, framförallt när det gäller frågor kring tjänstledighet kopplat till min forskning.

Vill bli psykiatriker

Madeleines rum på psykiatriska mottagningen vid Sankt Görans sjukhus är trevligt inrett. Vid det runda besöksbordet är två stolar placerade mitt emot varandra. På bordet ligger endast ett paket pappersnäsdukar. Det är här hon har fått upp sitt intresse för psykiatrin.
– Jag fascineras av vad som händer i hjärnan hos en psykotisk person, som hittills varit en frisk och fungerande människa. Barndomen är inte hela förklaringen, menar Madeleine.

Svensk pionjär inom psykiatri

Att få kombinera hjärta och hjärna är det som gör läkaryrket så givande och intellektuellt stimulerande, menar Madeleine.
– Varje människa är ju unik, så det är lite som ett detektivarbete att vara psykiatriker. Jag får hjälpa människor när de kanske har det som svårast i livet. De ger mig ett stort förtroende och det är fantastiskt att kunna hjälpa dem till ett bättre liv.
Målet är att bli något av en svensk pionjär inom psykiatrin, att införa ett mer neurobiologiskt synsätt. Helst vill Madeleine bli både psykiatriker och neurolog.
– När vi läste psykiatri under utbildningen fick vi inte se en enda bild på en hjärna och det tyckte jag är mycket anmärkningsvärt, säger Madeleine.
Mellan studier, jobb, forskning och föreningsliv hinner Madeleine också med att koppla av mellan varven. Det gör hon gärna tillsammans med sina tre systrar som hon träffar ofta och ibland reser bort med.

Senast uppdaterad 2016-06-10
Medlemsrådgivningen

medlemsradgivningen@slf.se
Tel: 08-790 35 10
må - tors 9 - 17, fre 9 - 13

Bli medlem idag!

Bli medlem idag>