Huvudansvaret för arbetsmiljön ligger hos arbetsgivaren. Arbetsgivaren skall på ett systematiskt sätt planera, styra och kontrollera verksamheten så att arbetsmiljön blir tillfredsställande. Grundbulten är det systematiska arbetsmiljöarbetet som skall bedrivas i samråd med de anställda och skyddsombuden. Det systematiska arbetsmiljöarbetet skall omfatta alla fysiska, psykologiska och sociala förhållanden som har betydelse för arbetsmiljön.
Arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön är långtgående. Enligt arbetsmiljölagen skall arbetsgivaren bl.a. ”vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall”. Lagen är tvingande och arbetsgivaren kan riskera att få betala dryga viten om inte reglerna följs.
Ett av de viktigare kraven är att företagshälsovård finns att tillgå om arbetsförhållandena kräver det. Ett annat är att anpassa arbetsförhållandena efter arbetstagarens särskilda förutsättningar. Arbetsgivaren skall beakta att människans förutsättningar att utföra arbetsuppgifter är olika. Det kan t.ex. vara läkarens yrkesvana eller hänsyn till invandrade läkares särskilda förutsättningar.
Man skall inte sänka kraven med hänsyn till den enskilde arbetsgivarens ekonomiska ställning. En arbetsgivare kan alltså inte neka att vidta en skälig förbättring i arbetsmiljön med hänvisning till bristande ekonomiska resurser. De insatser som krävs får ju dock självklart inte vara orimliga i förhållande till det resultat som kan uppnås. Kraven på arbetsgivaren är desamma oberoende av om verksamheten drivs i privat eller offentlig regi. Observera att arbetsgivaransvaret numera i stort också omfattar inhyrd arbetskraft.
Regler: Kapitel 3, paragraferna 2, 2a, 2b och 3 i arbetsmiljölagen. Se också Arbetsmiljöverkets föreskrift (AFS 2001:1) om systematiskt arbetsmiljöarbete.